Men… hej bloggen!

Första blogposten från mina nya mob.. Förlåt iPhone!

Jag hoppas min nya wordpress app kommer göra att jag bloggar något mer regelbundet-för ofta kommer jag på mina briljanta bloggidéer ”on the go” (på tuben o bussen) o när jag väl är hemma är de som bortblåsta.

Ikväll har jag försökt installera mitt nya organiserade liv. Kaldender ifylld,telefonboken uppdaterad,rummet mitt omorganiserat.
Imorgon börjar nämligen mitt nya liv

PS: Gillar när man har den här känslan en söndagkväll.

GAH! Jag har haft helvetesmorgnar tva dagar i rad. Har insett att en bra start pa dagen ar essentiell!

Eller de borjade iaf idag valdigt bra. Jag var pigg och glad nar jag lamnade huset sjungandes pa Vampire Weekend – White Sky, det andrades dock 2 minuter senare nar jag inser min mobil sitter fortfarande i laddaren i mitt rum. Det blev an varre nar jag inser mina nycklar ligger o dekorerar mitt skrivbord dar uppe ocksa.

Och ingen flatmate vaknar/oppnar nar jag ringer pa porttelefonen eller bankar nastan sonder var ytterdorr (dock blev mina grannar valdigt forbryllade och tittade ut).

Efter ett tag kandes det lonlost att sta dar o banka och ringa pa porttelefonen aggresivt sa jag fick ga till uni.

Jag skrev ett urgent message till min flatmate pa facebook. GOD BLESS FACEBOOK!

Nu maste jag rusa hem for han ska va hemma till kl 4!

Hall tummarna for resten av dagen bara blir battre, gardagen borjade ocksa daligt men fick tillbaka min essay med hela 79%, dvs. 2:1 (valdigt positivt overraskad ma jag saga!) och pa kvallen traffa jag Eva och Stina pa Westbourne House, vilket var ett skont avbrott fran vardagen.

PS: Vad gjorde man pa tiden innan mobilen fanns? Jag kanner mig avskarmad fran den yttre varlden just nu…

Var inte meningen att va så tyst här! Men jag var tvungen att hålla mig borta – så jag inte slösade bort en hel dag på att blogga och läsa bloggar
Har nämligen haft ett pluggmaraton de senaste dagarna och idag heldag med bloody cultural & historical studies (läs: lectures & seminars), och ändå känner jag mig efter!

På ett sätt borde jag inte känna mig efter, eftersom mina kära gruppmedlemmar fortfarande inte visat sina designs so far eller knappt ens en enda sida ur sin sketchbook. Här är listan på vilka som gjort mest so far (vad jag o alla andra känner till iaf):

1) Jag (med råge)
2) Tjejen i min klass
3) En tjej från Design & Pattercutting (2 sidor halvfärdiga sidor i sketchbooken i torsdags)

Resten har jag bara sett bilder de visat upp till vårt mood board samt colour board, samt hört en herrans massa snack ifrån. Det är alltid nåt! Först var den ena sjuk, sen åkte den andra till Polen, sen var de den andra som var sjuk, eller bara glömt, eller kört fast, eller helt enkelt sagt ”det kommer, det kommer”.

Men, nej det kommer aldrig. Jag klagade ju här för 2 veckor sen, och jag tycker inte mycket hänt sen dess. Imorgon på vår design class ska vi bestämma våra final designs.
Det kommer bara vara jag och tjejen från min klass, eftersom de andra har nån viktig lektion a la pattern cutting, och på torsdag när de i sin tur har sin design class vi har en långkörare i knitting.

Med andra ord planen var att vi skulle bestämma designs IDAG. Har nån med sina designs (förrutom jag o tjejen i min klass)? NEJ. Det är ”det kommer, det kommer”-inställningen, vinka av pappa som åker hem, influensa.. blablablablaaaaa!!!!

Min vän Sinthiya sa idag efter skolan ang hennes grupp:

”Utan *namn* i vår grupp hade allt varit så mkt effektivare”

Min respons:

”Om det bara var jag o *tjejeniminklass* hade allt varit så mkt effektivare”

Hade gärna bloggat mer om när Sudden & Peter var på besök, men måste gå tillbaka till min pluggkoma nu. Tills vidare bjuder jag på en bild som kompensation för frånvaro o allt för mkt grupparbetesgnäll:

Sudden & jag på Sketch förra måndagen.

Åh Stina! Du förstör planerad pluggtid när du råkar nämna Babylon i din blogg! Fy dig. Nu måste jag skriva mitt länge planerade inlägg:

Förra lördagen så kom ju som bekant Sudden & Peter hit. För att fira det så bokade min kära vän Yassi bord på Beach Blanket Babylon i Notting Hill.
Jag, Yassi och Fleur var där en gång innan jul för att fira att den första terminen på vår undergraduate var avklarad. Då hade vi inte bara spenderat tid i en underbar lokal utan också ätit amazing food (vad sägs om ankbröst med persiljerotsmos o sugar snaps?) och fått riktigt bra service.

Fleur & Yassi efter ett mer lyckat besök på Beach Blanket Babylon i december 2009.

Den här gången blev det raka motsatsen. Man skulle kunna kalla hela vårt besök där som ett stort fett skämt. Först och främst hade vi bokat bord till 21:30. Vi var alla samlade där runt 1:20, och Yassi hade redan kommit dit tio i nio. När tror ni att vi fick vårt bort?
Först runt 22:15, efter otaliga frågor vart vårt bord var, med det eviga svaret ”5 minuter”. De var inte rude eller så, men ganska nonchalanta och verkade inte bry sig riktigt om att vi fick vänta.

Sara, Yassi, Fleur och jag i väntan på bordet.

Jag och söta lilla Sudden.

Utsvultna som vi är beställer vi in starters, main courses o vin. När våra förrätter kommer smakar de ljuvligt och även om vi fick vänta länge var iaf maten god. Vi känner dock redan här att det inte är ok att vi fick väta 45 minuter och funderar på att försöka få nånslags kompensation iaf.
Yassi måste här gå eftersom förseningen av att få bord innebar att hennes tidsplanering för kvällen sprack.

Yassi & Fleur – denna gång på ett mindre lyckat besök.

Hela sällskapet samlat,: Yassi, Fleur, Sara, Peter, Jonathan, jag oh Sudden.

När vi får våra huvudrätter så har de glömt bort Peters och hade jag inte sagt till hade han kanske inte fått nån alls. De lovar iaf att bjuda på hans main eftersom det var deras eget fel.
Mina lambracks är kalla och oätbara, de ugnbakade tomaterna är än kallare.. Både Sudden och Jonathan har kalla oätbara ankbröst på sina tallrikar. Peters clam pasta, har typ inga clams och dessutom smakar som nåt de värmt upp.
Detta säger vi till servitörerna direkt om, och de säger att de ska hämta managern. Kommer det nån manager? NÄ. Så vi säger till igen, och servitören blir skitsur och sa att de skulle vi ju sagt till med desamma om.

Iaf managerna kommer äntligen, och han försöker typ lösa situationen genom att ge oss gratis vin. Men vi vill inte ha nåt fucking vin! Vi vill äta, men vi vill inte äta där eftersom vi då är så feed up på stället ifråga. Vi vill helt enkelt inte betala för den där sk maten.
Efter lite dividerande går de till slut med på att stryka våra main course, och vi behöver inte heller betala service charge om vi inte vill (det vill vi INTE).

Det slutar dock inte här för när vi får notan så kollar Jonathan noga igenom den och upptäcker att en gin & tonic smugit sig in där. Ingen av oss har druckit gin så vi ber att få en ny nota. MEN då har plötsligt en caprinia smugit sig in på listan. Men då garvade vi bara över hur sanslös situationen var och tog fram en penna o strök över den ickedruckna drycken.

Notan efter att vi bett om att ta bort en Gin & Tonic ingen druckit…

Just då kändes det hemskt. Jag var fortfarande hungrig när jag lämnade stället, och jag skämdes över att ha tagit mina vänner dit. Men nu i efterhand skrattar jag bara åt situationen. Har aldrig varit med om nåt liknande, och kommer aldrig sätta min fot på Beach Blanket Babylon ever again.

Igår åkte Sudden & Peter hem. Vad tiden gått fort. Tyckte de nyss kom hit? Idag är nog första gången på länge jag känner jag har energi i kroppen och var utvilad när jag gick upp. Skön känsla.
However (mitt nya missbrukarord); mer utförlig uppdatering vad som hänt på sistonde kommer efter jag uträttat en hel del studierelaterat idag.

Tills vidare får ni se mig i min nya hair cut (är nöjd med den som helhet, men jag hade nog skippat halvluggen sådär i efterhand) på en sydindisk restaurang där jag för första gången testar dosa (en slags pannkaka på ris tror jag, tillsammans med lite olika masalas).

Vilken mini dosa jag fick… tycker ni inte?

PS: Vad onda vänner jag har! En Cecilia som försöker locka med mig till Bicester Village på shopping. En Fleur och en Sinthiya som planerar en värsting utekväll imorgon. En Alexandra som vill ha stickdate. En Jonathan som vill jag kommer ut till Surrey ikväll. En Yassi och en Fleur som vill jag ska hänga med på bio.
HALLÅ! Jag ska plugga o ha en quiet weekend! Hur ska detta gå med alla lockelser mina onda vänner kommer med?

Anledningen till att det är så tyst här just nu är för de här två filurerna är på besök (också kända under namnen Sudden & Peter).

Har nog valt den mest smickrande bilden på de två…

Jag kommer återkomma med mer utvecklad rapport, men kan tillsvidare berätta följande:

Minns ni att jag var mycket nyfiken på vad Miss Mycket-snack-och-lite-verkstad hade för research i sin sketchbook?
Hon hade ingenting! Inte de andra gruppmedlemmarna heller. Jag blev så himla less, och kände mig som en urkass gruppledare när vår tutor i princip ”had a go on us”. Fast jag har redan gjort typ 20 sidor, och desperat försökt få vår grupp att producera mera samt träffas upp mer.

Jag har börjat tycka om Miss Mycket-snack-och-lite-verkstad. Hon är väldigt trevlig och rolig utanför grupparbetes ramar, samt att hon åtminstonde föreslår saker tillskillnad från de andra gruppmedlemmarna.

Jag har varit med om det mest skrattretande restaurangbesöket i mitt liv so far! Återkommer med mer detaljer.

Har sprungit som en vettspoling över hela London de senaste dagarna. Försöker ha så mycket kul som möjligt samtidigt som jag måste tänka på skolan. Därav rubriken: ge mig semester!
Trots jag halvt är på en eftersom jag har så kul och äter så mkt gott. Men känner att jag inte hinner med mig själv och mitt liv. Det finns så mycket på att göra listan jag inte riktigt lyckas bocka av.

Jag vet jag är tyst här! Och jag känner mig inte bara som en dålig bloggare, utan också som en dålig vän. (läs: Orkar knappt svara på folks mail, förlåt! Försöker så gott jag kan.)

Jag känner mig insnöad på skolarbete, och i stunden har jag så mkt idéer, inspiration men ingen ork.

Den här terminen har vi… grupparbete! WOHO!!!

Det är jag och en till från knit-klassen, och sen är vi blandade med andra från design & pattern cutting-inriktningen som vi då inte alls kände sen innan. Min grupp verkar bra/okej (beror på mitt humör ), förrutom att det finns en av de där störiga slaget, dvs mycket snack men ingen verkstad-människan.

Just nu känns det som att det är jag som är gruppmanager som gör allt! Jag vet att de andra håller på att göra research, samt de börja bli mer och mer engagerade när vi börjar se lite mer tydligt vilket tema vi har, vad som ska göras etc.
Men jag får verkligen rycka i alla för att få saker gjort, jag vet det är min uppgift som manager men lite mer initiativ från gruppmedlemmarna hade jag gärna sett.

Vi ska designa kläder till en ganska begränsad åldergrupp (15-19 år), och vi ska välja en retailer som passar den målgruppen. Därefter ska vi göra en shop report och visual consumer profil, samt en buisness report.
Nästintill alla grupper har Topshop, men vi har valt New Look. Det tyckte inte Miss mycket-snack-men-lite-verkstad om o ville ändra (trots hon inte var här förra veckan när det bestämdes). Det fick hon inte.

När vi hade vårt möte igår var jag den enda som ens öppnat min sketchbook, och jag hade gjort en trendanalys den pissade Miss mycket-snack-men-lite-verkstad på. Hon verkade inte förstå att eftersom vi gör ett kommersiellt projekt för en high street-kedja så bör man kolla extra mycket på vad andra designers gör. För det är ju så New Look, H&M, Topshop mm gör! Nä, min trendanalys var tydligen ”fel”.

Ska bli mycket intressant att se hennes sketchbook imorgon..

En sak jag dock upptäckt när vi jobbar såhär blandat är hur lite folk, som inte är lika nördig insatta i knitwear som jag o mina klasskamrater inte vet/förstår hur stort område det är. De där ”design & pattern cutting”-typerna sitter och är typ förvirrade och undrar vad vi ska göra. Ska vi göra jumprar, vantar o halsdukar?

Nä, nu ska jag forsätta innan jag däckar i min säng (vilket är snart).

Tills vidare bjuder jag på några stickade Vivienne Westwood-favoriter från 1994 (hetaste året att inspireras av just nu allt enligt min trendanalys):

Rubriken är ett citat från Fleur i tisdags under vår första lecture i ”Cultural & Historical Studies”. Som svar på detta skrev jag i mitt block att hennes sweater var ”a shame for us knitters!”, and so it continued…

Ska översätta för er som kanske inte kan se exakt vad det står (M = jag, F = Fleur, och Y = Yassi):

M: Her sweater is a shame for us knitters, she has to be aware of that?
F: Well, if she is so against Vogue and other magazines I understand
M: Haha, maybe she is more found of ”Good Housekeeping”?
F: I guess, or gardening…
M: Maybe she has a subscription of both types of magazines?
F: I strongly advice her to take a look in Vogue
M: Or at the graduate collections from this college…
F: Yes, exactly! Or watch Sex and the City like us
M: Yes, and learn that grass jumpers and scrunches = peasant!
F: Yeah, she should burn her outfit or I will…
M: I think you have to do it.
Y: LOL!

Vi kanske låter helt otroligt ytliga och dömmande nu, men det mest ironiska var att hela hennes föreläsning handlade just om vilka signaler det man har på sig och väljer att klä sig i sänder ut. Att man genom sina kläder visar sin grupptillhörighet i samhället, och att man alltid gjort men idag är det t.ex. inte så mkt klasstillhörighet som på 1800-talet utan mer sociala gruppen.
Och där står hon i enorm grön gräsjumper, blomhårnålar och tantiga glasögon!

Det jag menar med att hon är skam för oss knitwear-studenter är för det är ju enorma gräsjumprar och liknande som tyvärr folk fortfarande kopplar knitwear till.
Jag tycker inte det är spännande, snyggt eller kul alls, däremot tycker jag att allt som det skrivs om på bloggen KNITKICKS är spännande, snyggt och kul!

Förlåt att det varit så tyst här i bloggen. Har varit fullt upp ända sen jag kom tillbaka, detta ungefär har hänt sen sist:

Kommit hem från en underbar och snöig helg i Brighton. (Bilder kommer!)

Började terminen med ‘zip induction’ på måndags morgonen. Förstod dock inte vi skull sy, eftersom schemat var ganska oklart med vad vi skulle göra och ingen information hade kommit upp på blackboard. Sen hade läraren ett mindre utbrott om att när de står vi ska sy, ska vi minsann ha med våra sömnadsattriajer!
LCF och deras scheman ibland…

Jag har tänkt jag ska organisera lite i mitt rum. Inte hänt än.

Börjat på terminens grupparbete, och bekantat mig med mina gruppmedlemmar. Vi ska ‘raise money’ till välgörenhetsorganistationen Barnardo’s, och i slutet av terminen, den 17 mars, ska vi ha en fashion show. Återkommer med mer info när det närmar sig.

Finally lärt mig the basics i jaquard-knitting (mönsterstickat).

Fått mitt betyg samt feedback för ‘Design & Technology’-kursen (men dock inte för essayn än), och jag fick 70%, vilket jag väl tycker är ett rätt så rättvist betyg.
Jag strävar dock såklart efter bättre, och är väl medveten om vad jag kunde gjort bättre, vill ju gärna sluta med en first degree (dvs. över 85%)!

Träffat mina sötnosar Yassi, Sinthiya och Fleur igen. Vi har börjat kalla oss ‘Sex and the City – the london version’ eller ‘LCF and the city’ (framtida tv-succe för den som är intresserad av rättigheterna )

Finally gått in i underklädesbutiken Bordello som jag passerat otaliga gånger när jag ska till min skolas site på Curtain Road i Shoreditch. Vilken fantastisk butik! Urmysig, och väldigt trevlig personal!
Rekommenderar er verkligen att gå dit om ni vill ha lyxiga underkläder! Utbudet är mycket roligare än Triumph, Calvin Klein och alla andra underklädesmärken vi ser i var och varannan department store. Här hittar ni mitt nya favoritmärke Lascivious, samt märken som Damaris, Myla, Made By Niki, Velda Lauder Corsetry etc.

Gick och såg Vampire Weeekend live i Kingston igår torsdag.

Min blogg har fått ett ”Beautiful blogger”-award av inte mindre än två andra bloggare (dvs. Stina & Catharina), tack sötisar!
Känner mig väldigt ärad, och kommer i helgen fullfölja min uppgift att själv nominera 7 bloggare samt skriva 7 (mindre) intressanta saker om mig själv.

EDIT:

Höll ju på att glömma….

Idag var jag i… Brixton! Där är man inte varje dag. Var lite spännande eftersom jag inte varit där tidigare och hört de är värsta farliga ghettot. Men jämfört med typ.. Peckham, New Cross, Hackney tyckte jag inte det var så farligt (dagtid)?

Jag ar tillbaka i kara England! Jag har varit har sedan lordag eftermiddag, men har inte haft tid att uppdatera er eftersom jag varit en liten svang till en SNOIGT Brighton (annars mest forknippad med strand, sol, bad och fest.. och sist men inte minst the gay culture!) har jag inte haft tid att blogga.

Hursomhelst hemresan var inte heller den problemfri. Jag anlander till Kastrup och ska checka in, da finns jag inte med langre pa passagerarlistan! Varken mitt namn eller booking nr.
Check-in-killen var valdigt hjalpsam dock och foljde med mig till deras kundcenter. Val dar fick jag hjalp av en valdigt trevlig man som dock sa en mindre trevlig sak som inkluderade ordet fullbokat. Dock var den uppgift felaktig, men just da fanns bara 4 platser kvar pa flyget sa det var pa haret!

Har tagit en hel del bilder i Brighton som kommer upp i dagarna, har inge usb-kabel atm sa ni far noja er med en bild fran facebook som en liten taster for vad som komma skall:

(Klicka pa bilden for att se den storre)