Alltså man smälter bort här just nu ska ni veta. Titeln är inte ens lögn - det var (går)dagens löpsedelsrubrik på gratis tidningen London Lite. 
Men ikväll var de lite kyligare och eftersom jag glömt packa ner kofta/scarf skapade jag en handukstrend istället (men enligt Karin var den inte helt ny utan har sitt ursprung från typ Sydafrika). Har haft en supertrevlig kväll med The LondonSwede Blog Society (Stina, Sofia, Cecilia, Karin och ett nytt tillskott - Ems! Och Anna du var saknad!) i St James’s Park. Alltid lika trevligt att träffa dem, för att inte nämna alla intressanta diskussioner. Några ämnen som bockades av var Män är från Mars och kvinnor är från Venus, människor med autism, chefer/jobb/karriär osv osv osv.

Nya tillskottet (Ems) och jag kom fram  till att vi skulle börja hänga på tåget hem. Båda unemployed students och eftersom jag bor i Putney & hon i Richmond bor vi inte alls långt bort. Att vi båda är skåningar är ju också ett stort plus.. Första projektet för våra häng-planer blir hitta plats att bada i Richmond.

Nä, nu ska jag sova..

Snart blir de ordentlig uppgradering från min skruttiga samsung jag köpte i början när jag kom hit (åtminstonde var den billig & rosa!). På onsdag ska jag nämligen köpa en iphone!
Jag hoppas på att kunna använda twitter mer flitigt med den samt kunna blogga mer (t.ex. när man transporterar sig i den här stan). Såklart ser jag framemot de sisådär 100 andra funktionerna också, men främst dem!

Förrutom iphonen i sig längtar jag efter att skrutta vodafone. O2 nästa!

Jag har varit en dålig bloggare. Men glädj er med att min energi är tillbaka. Min festenergi dvs.
I maj festade jag otroligt mkt. Det var roligt visst - i stunden. Dagen efter kändes allt BLÄ. Jag var nere och ville upp, och festa var de enklaste sättet för mig att komma upp. Sen blev jag overfilled med för mkt mängd alkohol, fancy pancy klubbar i west end, trashiga efterfester mm.

Men denna gång fester jag för livet är toppen.

I torsdags var jag på Molton House först med Frida (min nya festkompis) innan vi drog till Jalouse. I fredags träffade jag och Shirin upp Natalia på Mews Mayfair. Där åt jag en grymt god steaksandwich, drack goda drinkar. Pratade och hade allmänt trevligt. Igår ville jag festa hårt. Men det verkade ingen annan vilja - så det slutade med att jag drack drinkar på Westbourne House innan kvällen avslutades på Little Persia med shisha, persisk auberginedip o bröd. Det var trevligt nog ändå för mig

Eftersom jag varit en så dålig bloggare så får ni här ett smakprov i bildform på vad jag haft för mig senaste tiden:

Ja, hur gick jobbintervjun? Bra? Dåligt? Det kändes bra, MEN mindre bra när jag väl började analysera allt jag sagt o gjort. Ni vet när man är nervös tenderar man ta konstiga ordval och så ibland, och sen förstorar man upp det enormt som orsaken till man inte kommer få jobbet ifråga.

Jag gillar verkligen store managern och hela butiken är så fin - att bara vara där är en dröm. De andra tjejerna som jobbar där verkar alla goa, och om jag får det skulle jag älska mitt jobb tror jag!
Jag har tidigare känt lite “åh nej!” när det kommer till att komma tillbaka till retail-branchen. Det tenderar lätt bli så att efter ett tag på samma arbetsplats slutar utmaningarna komma och jobbet blir lätt till rutin. Men här har det tom en costumer-book, där de skriver lite om stamkunderna, de olika kunder som köpt lite mer osv. Dessutom så verkar själva säljbiten vara lite mer utmanande än vad mina tidigare jobb varit, och det känns som OM jag får det skulle detta vara de perfekta extrajobbet, som jag kan fortsätta ha senare i höst när uni börjar igen.

Ett problem bara: Min semester! Detta är helgjobb; lördag & söndag. Efter alla problem så åker jag ju senare än planerat och missar därmed två jobbhelger. Sa inget om det idag, men managern sa att hon kommer höra av sig till mig i början av nästa vecka och de nu börjat med en andra intervju också. Kanske ska säga det då? Har iaf sagt att jag är väldigt flexibel just nu, och när de åker på semester kan jag absolut ställa upp och jobba. Vilket jag med glädje gör om de är nån lucka i schemat som behöver fyllas. Dock vill jag ju så gärna ha det här jobbet - i just den här butiken - och jag vill ju inte ruinera mina chanser pga semester (men den är redan bokad & klar i princip! :/)

Jag ska på jobbintervju senare idag! Håll tummarna för mig! Det är bara part time på helger, men om jag får det är det perfekt sen för båda parter när skolan börjar.

Men jag är lite orolig… Skrev hur mkt jag ville jobba för de här märket i mitt cover letter. Hur jag inspirerats både i min egen design o personlig stil. Men även att jag vill i framtiden kanske ha ett internship med deras design team i New York. Tänk så tycker de bara att jag är fånig som skriver sånt? Men det är sant, det var min dröm innan jag åkte till London att i framtiden åka till NY o ha ett internship just där! (Sen att det efter jag kommit har hit kommit upp så många andra idéer på perfekta framtida företag att jobba på är en annan sak.. :p )

Nervös..? Ja! Jag ska ju på semester också och tänkt så bara sållar de bort mig för jag inte kan de två helgerna!?

Har inte orkat fixa med midsommarbilderna som utlovat. Men jag kan alltid sno en av mina vänners bilder från facebook så ni får lite känsla hur det var tills vidare.

Vän och vän. Jag bli så trött! Jag såg iaf mig och den här killen som vänner. Men bara för jag råkar vara trevlig och helt plötsligt ringa honom mer o mer så tror han att jag är intresserad av honom? QUE!?

Kortfattat: I höstas träffades vi för första gången. Han blev intresserad och terror-ringde & smsade mig. Han bjöd ut mig på dejt som jag fick från middag på tumanhand till shoppa present till min syster tillsammans med en gemensam vän.

Jag hörde av mig dels för han är en trevlig prick och dels för det är synd om honom pga en olycka som gör han inte kan jobba för tillfället (vill ju inte han ska ha tråkigt!).
Jag har dessutom inte så mkt vänner här just nu, för många har åkt hem - för gott eller på semester - så såklart hör jag av mig extra mkt till de som är kvar. Jag har verkligen betett mig exakt som jag beter mig mot typ.. Maria!?
Ändå får den här killen det till att jag nu har gett intentioner och är intresserad! SUCK! Jag är så inte intresserad! Har ända sen jag började höra av mig mer varit totalt into en annan person (som ni kanske vet/anat) och om jag nu vore intresserad hade jag väl tagit saken i egna händer och typ kysst honom för 500 år sen?

Vad ska jag göra? Ignorera eller ska jag säga som det är för han pratade ut om det här med en gemensam kompis som han VET säger allt till mig. Lyckligtvis sa hon mkt som berättade att jag inte var intresserad och att jag bara försöker va snäll.

Sitter vid Marias dator hemma hos henne just nu. Har varit busy med allt annat än sitta vid datorn senaste dagarna.

I lördags firade vi här i London midsommar. Var i Hyde Park hela eftermiddagen/tidiga kvällen innan vi drog vidare till en pub i Notting Hill. Tog en hel del bilder så tänkte avlägga mer detaljerad rapport när jag senare lägger upp de här i bloggen..

Igår underhöll jag mig själv genom att hänga på Brick Lane, i Covent Garden och sen fick jag för mig att åka med DLR eftersom jag aldrig gjort det. Så jag hoppade på DLR från Tower Hill och åkte mot Island Gardens (tänkte egentligen åka till Greenwich, men jag bestämde jag skulle möta upp en person senare o då ville jag inte dra för långt från stan). Nånstans inom mig försökte jag nog hitta en plats som kunde ge mig inre lugn.

Nu väntar jag bara på att Maria ska bli färdig så ska vi köpa take away-thaibuffé o hänga på Shepherd’s Bush Green med alla alkisar & annat skumt löst folk som hänger i de här området.

Mitt livsmotto har alltid vara det samma som Therese Johansson Rojo - 15-åringen som nyligen blev mördad av jämnåriga - Lev livet fullt ut! (och när jag ändå nämner Therese, så finns det den här bloggen av Therese vänner som får mig att gråta. Läs!) Förverkliga dina drömmar!

Insåg dock nyligen att jag inte riktigt levt som jag lär. Tills en viss del absolut. Annars hade jag aldrig suttit här i London idag med plats på min drömutbildning t.ex. Men hursomhelst, till sak:

Länge gick jag och tänkte att förhållande var skit. Att det var meningslöst att starta något i så pass ung ålder som jag var då - och än är.. - för det ändå skulle ta slut. Jag skulle ändå sen sitta där 30+ singel med brustet hjärta. Jag var så otroligt rädd att bli sårad och binda mig till någon - tanken på alla krav det innebar kvävde mig.

Kanske jag behövde vara för mig själv under de här åren. Finna min väg i livet; vart jag ville bo och försäkra mig själv om att jag gjort rätt yrkesval här i livet. Jag jobbade mkt på att älska mig själv, och lärde mig uppskatta min tid som singel, snarare än att se det (som många tyvärr gör) som nånslags väntan “på det riktiga livet”. Allt det där är bra på sitt eget lilla vis, men jag glömde bort i mitt allt en otroligt viktig sak.

50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa, och än högre procenthalt förhållanden tar slut. Men vad är det som säger att man ska låta bli och satsa för det? Besvarad lycklig kärlek - finns det nåt mer fantastiskt? Varför inte satsa när man har så mkt att vinna?

Innerst inne har nog alltid rädslan att aldrig försöka varit större än rädslan att våga satsa och förlora. Men jag glömde nog bort lite hur det känns att verkligen falla för nån, för att specifiera mig: att känna precis som i Kate Nashs sång The Nicest Thing, lyssna på den texten om ni inte gjort det innan!

Nu sitter jag här äldre och klokare. Jag har satsat, förlorat.. satsat igen.. och ja, nu vet jag inte.. men varesig jag förlorar eller vinner kommer jag satsa igen.

Idag tog jag en risk. Jag blottade mitt hjärta. Mina känslor. Ställde frågorna som förbryllat sönder mig. Med facit i hand känner jag bara lättnad. Varför var jag så rädd för det här? Ibland är den där tomma luckan det värsta av allt.

Återkommer imorgon när jag sovit ut.. Ville bara säga detta innan jag gick till sängs.

Oj, här är jag dålig på att uppdatera märker jag. Men bättre sent än aldrig är väl att rapportera om Camillas 18 årsfirande? Lördagen blev efter många om och men en lyckad tillställning. Camilla var som en nybliven 18 åring bör: full & glad. Kolla bara in bilderna…