Åh, hatar att gå från jobb på tjurigt humör!
Förrutom att just när vi höll på att gå o stänga dörrarna två kunder gick in (varav ena provade tusen olika saker men inte köpte nåt av det) o att jag hela dagen försökt vara mitt bästa försäljar-jag, utan några vidare resultat, så hände en liten incident som gjorde både mig o min kollega H upprörda.
En kvinna går in i butiken. Hon frågar om vi har några boyshorts/brazilians eller liknande i spets. Jag visar vad vi har o vilka matchande bhar de finns.
När jag sen säger att tyvärr har vi inga medium kvar blir hon upprörd o utbrister ‘So all yoursruff is just for skinny people then!?’
Jag kände mig där riktigt förolämpad på sättet hon sa det på, likaså min kollega.
Jag gav henne sen några saker att prova som vi hade hennes storlek, o jag försökte vänligt förklara att vi är mellan två säsonger, att vi kommer få in mer snart och att jag är henskt ledsen att jag inte kan visa henne mer. Jag frågar hur bhn sitter, och hon muttrar surt ‘not so good’ o jag försöker få reda på vad som var fel – utan resultat.
Jag vet inte om ni förstår hur upprörda o förolämpade vi kände oss efteråt.
Det kändes som hon redan var på dåligt humör från början o hade komplex för att hon är tjock (vilket hon inte ens var) o där stod två irriterande smala tjejer o säger ‘tyvärr har vi inte din storlek’.
Men liksom ursäkta? Kan vi hjälpa hur vi ser ut då? De är knappast så nån av oss bantar eller hänger på gymmet 24/7. Och iaf så har vartenda underklädesmärke hennes bhstorlek medans vi två har storlekar som knappt existerar (28D o 30D) o när de väl finns är de ofta ännu en supertrist heltäckande t-shirt bh! Hon kan iaf välja o vraka bland vackra sexiga undisar! MORR.
- Posted via BlogPress from my iPhone
Postad under: Okategoriserade * söndag, 29 augusti @ 18:53