Baaah…. Matilda kan du sluta läsa blogga o typ skriva om din essay som ska lämnas in på tisdag som du inte skrivit typ ett skit på?

Säg åt mig snälla söta rara någon!

Jag har dock nu börjat läsa i en av mina många böcker jag lånat (Fetish – Fashion, Sex & Power, V. Steele), och blivit arg på att jag inte kunnat sätta mig ner och kolla i dem tidigare för… Gud vad det är ett intressant ämne!

Har skrivit om min essay förrut. Jag ska besvara följande fråga:

How are fashion and appearance central to the construction of social identities? Discuss, with reference to specific examples.

I min essay kommer jag gå in på kvinnor som klär sig i sk. ”fetish clothing” (latex, korsetter, suspenders, stilettos. you name it!) och går på olika typer av fetishklubbar. Frågan jag vill besvara är om kvinnorna klär sig såhär pga. sina egna ”sexual desires” eller om det är för att bejaka en mans ”sexual desires”. Inte en helt lätt fråga att besvara kan jag säga.

Nä, tillbaka till läsandet…

Här kommer min gårdag i bilder:

Jag gör en dagens-outfit-i-spegeln.
Såhär såg jag alltså ut igår, och såhär ser det ut i mitt rum. Inte för ni ser allt men ett litet smakprov får ni iaf.

Matilda Street ligger nära mig och om den gatan har jag bloggat om förr.

Hade två viktiga uppdrag att genomföra igår:

1) Köpa en ‘icepink packaway trench’ från Burberry i uppdrag av min mor.
2) Gå till biblioteket o låna alla böcker jag fick rekommenderade i feedbacken på min research file till min essay. Det blev en del som ni kanske kan se?

På kvällen går jag på en fashion show arrangerad av UAL Fashion Society på ett ställe som heter ‘The Rag Factory’ tillsammans med Elisabeth.

Där träffade vi på vår favorit crazy russian vän Marria.
Sen gick vi o åt curry på Brick Lane o förtärde allt för mkt gratis vin.

- Posted via BlogPress from my iPhone

Gud. Forlat jag ar sa off. Jag menar det inte! Det hander sa mycket i mitt liv just nu. Vet knappt var jag ska borja. Hur mycket jag ska beratta publikt har i bloggen och inte.
Iaf sa kanns det alltid som igar jag skrev. Men sa inser jag att det var sadar en vecka sen. Dagarna blurrar samman.

Hursomhelst: Jag kampar pa. Jag mar bra.

For som laser Cecilias blogg, sa vet ni jag skrivit CV. Finally. Efter sadar x antal manader pa att gora-listan. Sa nu har jobbsokandet sa smatt borjat..

Terminen har borjat dra igang pa allvar. Har varit extremt oinspirerad, eller jag har haft ideer men valdigt lite koncentration for att ta tag i saker och ting.

Den har terminen ar temat ratt fritt (Konst i mode, typ) och jag har valt att inspireras av de ‘japanese wood block prints’ och i kontrast till det traditionella japanska har jag valt att ocksa titta pa Nobuyoshi Arakis bilder. Vad det ska bli av mitt design projekt i slutandan har jag ingen aning om an.

Just nu pillar jag iaf i photoshop pa en visual consumer profile samt ett concept board. For min visual consumer har har valt att ha Fashion toast-tjejen som en liten musa for kollektionen.

Bild snodd fran fashiontoast. Klicka pa den for att se den i storre format!

Och nu upptacker jag att hon va minsann i Tokyo nyligen och hon har mina superheta suspender hold up fran Calzedonia (eller bara valdigt lika?). Dessutom har hon samma issue som jag har att en tenderar att ga upp hela jakla tiden.

Puuuuuh!!! Jag (vi) är så trött(a).. Kom nyss hem till Fleur o vi sitter nu halvdöda i hennes soffa.

Varken jag eller Fleur kan förstå att vår kurs är över. Den här veckan har gått otroligt snabbt och det har varit vääldigt intensivt.

Våra händer är halvdöda, ömma o fulla med nålstick efter efter allt hårt jobb, och ändå är våra korsetter inte helt klara! (Men det kommer de bli snart kan jag lova.)

Här får ni mer ‘corsets in progress’ bilder:

Min korsett i blått. Kanske inte ser mycket ut för världen nu men vänta o se..

Fleur’s persikofärgade korsett som snart är redo för fitting (bara lacing kvar).

Efter allt jobb vi lagt ner har vi båda fått stor respekt för corsetry o förstår verkligen varför korsetter kostar minst £200 o uppåt.

- Posted via BlogPress from my iPhone

I söndagsnatt kom jag tillbaka från Sverige och igår var det direkt tillbaka till skolbänken. Självvalt iofs, riktiga terminen börjar inte förrän om en vecka, jag o Fleur gör nämligen en short course denna vecka i ‘Period Corsetry’.

My little flower Fleur

Fick kursen i födelsedagspresent av mor & far, och än så länge är jag väldigt nöjd. Vår lärare Claire är helt lovely.

- Posted via BlogPress from my iPhone

Karin skrev 16:39 @ 03.23.10

ahhhh, det blev ju superfint!
ar alltihopa gjort i masking eller har du gjort for hand ocksa?
tycker du ska vara nojd i alla fall fast de andra inte gjorde sitt, det var ju inte ditt fel. hoppas den som gor assessment ser det, men det maste de ju gora!
jobba inte med dom snubbarna igen, lat dom halka efter och sitta i ett horn och skammas i stallet!
kraaaam

Först och främst: Tack Karin! Jag svarar på dina frågor här i ett blogginlägg istället för i kommentarsfältet eller i din blogg.

VI fick ett gruppbetyg som inte var sådär att hurra för. Sen skulle vi göra peer assesment tillsammans i gruppen, där vi antingen ger alla samma betyg eller så sänker man några och ger andra högre.

Först och främst måste man multiplicera gruppbetyget med antal gruppmedlemmar och den totala summan måste stämma i slutändan. Sen får man inte sänka nån mer än 15 procentenheter eller göra någon underkänd (för när man kommit så långt som till assesment är man iaf godkänd, dvs man förtjänar minst 40%)

Jag var ganska tydlig med att samma betyg inte vore rättvist nånstans då jag och en tjej till i princip gjort det mesta, samt jobbat hårdast. Så jag förhandlade till oss 5% högre betyg vardera utan större problem.

Men trots jag fick högre känns de lite surt för i t.ex. Fleurs grupp – dvs. de som gjorde safari-kollektionen som vann – var det en gruppmedlem som knappt gjorde nåt heller, men hon har ändå 10% högre betyg än jag.

Å andra sidan Karin du har så rätt, dessa människor kommer ändå inte klara sig lika bra i slutändan! Jag försöker tänka på det, och har redan börjat lite research för nästa projekt! (individuellt denna gång)

Och nu kommer svaret på din stickrelaterade fråga….

Varning för nörderi utfärdas så den som inte har nåt som helst intresse av stickning kan sluta läsa här!

Allt som är stickat är gjort på en domestic knitting machine (4,5 mm) i ett 3 ply (maskinsticknings)garn i 100% bomull (Jag anar att alla ickeinsatta nu sitter som frågetecken. Vad är 3 ply? Vaddå 4,5 mm? osv. 4,5 mm anger avståndet mellan nålarna på stickmaskinen, och just 4,5 mm vågar jag påstå är mest standard. 3 ply menar att det är ett garn av tre trådar som tvistas ihop, så om du har ett 2 ply är det två och ett 4 ply är det fyra.).

I resåren på strumporna och benvärmarna har jag också stickat in ett tunt elastiskt band.

Sen har jag såklart gjort en del efterarbete som att jag sytt ihop sidsömmarna på både strumporna och benvärmarna med en sk. ”linker”, och sytt fast tån för hand med en söm som kallas kitchener stitch (mitt första försök och jag var så trött jag knappt kunde hålla upp ögonen så det blev inte så snyggt som jag önskat, så jag gjorde en ”dekorativ korsstygns söm”)

Allt som är virkat är dock gjort för hand. För den som vill lära sig virka rekommenderas youtube varmt (jag prenumerar på tjw1963)! Det var så jag lärde mig efter många om och men!

(Jag försökte hitta bra länkar som förklarar mer, men det är en djungel! Jag hittar tyvärr inte mkt på internet som är tydligt och bra, och många sidor borde uppdaterats för sisådär 10 år sen!)

I onsdags var det då den efterlängtade (!?) modevisningen. Som ni kanske redan: 2/5 gruppmedlemmar kom inte, och jag sista-minuten-ställde-upp som modell för Fleurs grupp.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det där att 2 medlemmar inte kom.

Hur får jag det till nåt positivt?
Vad lär jag mig av det? (Förrutom att man inte kan lita på vissa människor?)

Den ena var tjejen vars klänning inte var färdig på assesment och såg ut som nåt jag skulle gjort på 20 minuter.

Hon la bara fram ursäkt efter ursäkt, att hon hade influensa, urinvägsinfektion.. blabla.. Att hon inte kunde ge den till vår gemensamma kompis också bor i Croydon för hon alltid tar bussen så tidigt osv. osv.

(Sanningen var väl snarare att hon inte färdigställt den.)

Den andra var tjejen som ansvarade för portfoliot som såg ut som skit (vilken jag och de två andra medlemmerna, som kom på modevisningsdagen, desperat försökte snygga till lite inför visningen). Hon hade tydligen också influensa.
Men eftersom hennes klänning var färdig for sure, och vi behövde minst 2 outfits för att få visa öht, så skickade en av mina gruppmedlemmarna sin pojkvän hela vägen från Islington till Chiswick (dvs. från Norra London till Västra) för att hämta upp klänningen. Vilken ängel och räddare i nöden!

Jag stressade runt som en tok eftersom jag inte hade koll på vad som hände med min egen grupp/kollektion och en annan va mina gruppmedlemmar hade också i sista minuten ställt upp som modell.

(Modeller är världens mest opålitliga släkte och det var riktigt många som inte kom! En grupp t.ex. hade dagen innan haft 3 modeller och på dagen stod de utan en enda, så det var många designers som fick sista minuten-modella)

Det blev väl okej/bra i slutändan. Jag är inte stolt över kollektionen så därför nöjer jag mig med att visa det jag åstadkom (se inlägg nedan).

Jag fick jättemkt komplimanger för min modellinsats, och dessutom vann Fleurs grupp! Vilket jag tycker de verkligen var värda!

Deras kollektion hade safaritema, som ni kanske ser?
(klicka gärna på bilden för att se den större)

Den oranga klänningen i mitten är gjord av Fleur, och koftan ovanpå har min klasskompis Mai gjort, liksom den snygga stickade väskan jag håller i handen.

När visningen var över drog vi till en pub o åt, och jag var så glad att allt var över så jag firade med en Mojito!

Sen hamnade vi på gayklubb och det var roligt vill jag lova. Vi var ett stort gäng som dansade som tills vi knappt kunde stå på benen mer. Elisabeth kom dessutom och joinade oss, vilket gjorde mig extra glad!

Ett perfekt avslut på terminen med andra ord.

Jag har fortfarande inte berättat för er om hur helvetes grupprojektets presentation/assesment gick. Men den som väntar på nåt ‘gott’ väntar aldrig för länge, eller?

Lagom till assesment var jag sjuk. Förrutom det faktum att jag var sönderstressad och led av extrem sömnbrist (vad sägs om last minute knitting @ Alexandras, där det dagen innan assesment slutar med att jag sover över o när jag sovit 2 timmar vaknar jag i panik o måste fortsätta sy.. i sängen!? Eller ja, soffan..) Jag hade också fått hemsk hosta som gjorde jag knappt kunde andas när den väl satte igång, samt att jag kände mig illamående och febrig.

Tänk er hur jag då kände mig onsdagen den 10 mars; Presentation/Assesment kl. 15.30. När jag kommer till skolan för att möta min grupp runt 13-tiden är två klänningar fortfarande inte 100% färdig ställda. Den ena behövde förvisso bara dragkedja, och axelband, men den andra….
Ingen infodring vid armarna eller iställer svart synlig overlocktråd. Volangerna som skulle va påsydda var bara fastklistrade med dubbelhäftande tejp. Den var så kort att den knappt täckte rumpan.. Ja, på det stora hela såg den ut som nåt jag skulle lyckats göra på 20 minuter…

Samma tjej som hade gjort den här klänningen ansvarade för våra presentation sheets, som inte heller var färdiga! (Och då har man ändå frågat flera gånger hur det går, om det behövs nån hjälp etc.)

Min klasskompis (enda hårt jobbande gruppmedlemen jag hade) fick nu stå och färglägga illustrationerna samt rita plaggskisser i sista stunden, och trots att hon jobbade så gott hon kunde såg de fortfarande ut som en vidrigt ful modeillustration från tidigt 80-tal.

Tredje klänningen var färdig och välsydd, men tjejen som gjort den ansvarade också för att sammanställa hela vårt portfolio. Vilket jobb hon gjorde då… Hon hade bara satt in allt som hon fått, och det såg så otroligt osammanhängande ut och hon hade inte brytt sig om att kolla att allt var i landscape format (som vi bestämt).

Presentationen… ja… jag vet inte.. På det stora hela sa våra tutors:

Att kollektionen inte passade målgruppen (15-19-åringar).
Såklart fick mina gruppmedlemmar skit för att deras plagg inte var färdiga. Och om de inte färdigställdes till veckan därpå, hotade de med att vi inte fick visa alls på modevisningen.
Vårt portfolio fick såklart kritik också, eftersom vissa delar (de jag och min klasskompis gjort) var väldigt starka, men sen kom de delar som inte passade in/såg tråkiga & ointressanta ut. T.ex. så var det på design & pattern cutting-elevernas development sheets endast 7 designidéer totalt (vilket förväntas av en person att bli gjorda på en timme).
De märkte att vi inte precis jobbat som en grupp. (Men gud vad jag försökte få dem till att göra det, men det var helt lönlöst.. Ni anar inte hur mkt frustration jag känt under den gångna terminen!)
Men mina stickade accessorarer älskade de, och de sa att de visade på high skills!

Här är alla mina stickade accessoarer o hur de såg ut i slutändan!

Knästrumpor i spets blev benvärmare, och jag gjorde två plaina låga sockor, två virkade garters, ett virkat diadem och två armledsvärmare med virkade detaljer.

Ni kanske tror gruppprojektsproblemen slutade här? Ack så fel man kan ha. Fortsättning följer i form av modevisningsrapport…

Jesuuuuus! Vilken dag! Fashion showen börjar om ca 30 min!!

Har så mkt att berätta senare både om assesment o dagen idag. Gruppprojekts problemen fortsätter till sista stund kan jag lova er!

Ex. 2/5 gruppmedlemmar är inte här idag. Jag är så arg jag inte ens kan va arg, förstår ni hur jag menar?

Jag modellar också för Fleurs grupp, vilken tillskillnad från min grupp var ambitiös o gjorde en kick ass kollektion med safari tema. Litet smakprov kommer här:

PS: Sorry att bilderna aldrig kom upp igår, har tydligen lyckats överfylla mitt utrymme på domänen…

- Posted via BlogPress from my iPhone

Jag skulle powernappa strax före 20.00 igår, men jag tror jag sov tills nu typ? Och äntligen är jag är vid liv. Tror jag i alla fall. Huvudet värker och jag är väl lite seg, men utvilad är jag.

Veckan före assesment smälte alla dagar samman, och jag noterade knappt att en ny dag börjat eller ens slutat. Men bäst av allt, och de jag saknat mest är att jag kan från och med nu ha ett lite mer socialt liv, tid att kontakta mina vänner och förhoppningsvis också träffa dem!

Jag ska ge er en full uppdatering om hur vår assesment gick när jag fräshat upp mig och städat lite här i lägenheten. Först ut är badrummet, vilket behöver akutstädas för min flatmate är sjuk o har nu smittat mig med heleveteshosta som jag håller på att tappa andan av, samt hans sjukdom involverar att spy och ha magproblem. För att göra allt märkligare så har en annan av mina vänner som jag sett en del nylugen också spytt och mått illa, och igår började jag må illa själv. Jag vet inte om de va stress, sömnbrist eller om det är kopplat till människorna runt omkring mig, men jag hoppas verkligen inget virus attackerat mig (mer än den nedrans hostan)!

Tills vidare bjuder jag på några av många ’school girls’-bilder: