Här kommer mer smakprov från min reseskildring back in 2006! Måste bara passa på att varna att den inte innehåller nån kronologisk ordning alls, jag publicerar lite de delar jag känner för typ.

Och idag ville jag berätta storyn om en av mina bästa utekvällar nånsin, kommer aldrig glömma den!

”Vad som hänt sen sist.. (2006-12-05)

Lördagen ägnades som du vet åt att flytta väskor och bo på hotell en natt med Jacob (+ danzatoria på kvällen med Helena & Therese.) För att dagen därpå flytta alla väskor till Emma & Lars, och sedan vinka av en Jacob som inte ville åka hem.

Hos Emma & Lars installerade jag mig rätt fort och vi blev familjen – Lars, Frugan och lilla barnet jag. På måndagskvällen var det miniförfest. Jag blev full och orkade inte gå ut, men de andra stack till Fellini.
På vår favoritlärarens lektion så var alla kära eleverna där – för en gångs skull – så han blev så glad att han bestämde att vi skulle gå och ta en öl. Sen satt vi bara och snackade skit på lektionen, men på vårt papper står det att vi gjorde seriösa saker som grammatik. Dessutom lekte vi en massa på bitchlärarens lektion och så fortsatte de nästan hela veckan.

Min klass, med favoritläraren i mitten; Anna, Therre, Jag, Kicki, Juerge, Marie, Marina, Lars och Christopher.

Planerna var att jag skulle sova ut förra veckan, men det sket sig rätt mycket. Först förfesten, sen på tisdagen så tittade jag på hela Varan Tv med Lars istället för att gå och lägga mig som planerat och sen på onsdagen skulle jag väl äntligen sova ut?

Men icke då. Först blev jag utelåst och min spanska mobil hade självklart inget batteri, och på min svenska hade jag inga spanska nummer. Men Therese bodde nära Emma så jag promenerade hem till henne och hoppades på det bästa. Hon var hemma, likaså Linda & hennes tyska vän, och de åt nachos och drack rödvin. Jag åt massor trots att jag var spyfärdigt mätt efter maozfalafel tidigare på kvällen. Sen började jag dricka också, och det var ett så satans gott vin att det blev en del (måste ta reda på vad de hette och köpa med mig så ni får smaka).
Trots att det var ytterst trevligt där var jag tvungen att dra innan Emma skulle ut (pga. att jag var utelåst) så jag fick lämna dem och gå hem. Där slappade jag och Lars i soffan. Efter tolvslaget avslöjade han att han inte alls fyllde år den 13/12, som han smällt i oss, utan den 30/11 dvs. precis på dagen.

Sen bjöd han på öl och jag blev full, och bytte om från min mjukisar till utgångsoutfit inte förrän 10 i 1. Sen började vi vår färd till Shocko. Där visar det sig vara privatfest just den kvällen och själva shockofesten är flyttad till Otto Zutz. De går bussar mellan men vi orkar inte vänta, så vi delar taxi med två killar från Trelleborg.
Väl där blir Lars snabbt uppfångad av Anna… Senare så försvinner Lars – min kära nyckelbärare – och inte är det med Anna, för hon går ut ensam.

Jag, Lars och Anna på Shocko/Otto Zutz.

Jag och Trelleborgskillarna letar en lång stund – utan resultat. Och inte kan man nå honom på mobilen heller! Jag följer med dem hem till deras skollägenhet för att sova där, och jag har inte sett nån sån LYX sen jag kom hit! Vad är det här? Vi betalade lika mycket, för vår skolas lägenheter, som dom – men de får en REN lägenhet med nytt ikeakök och nymålade fräsha väggar (tänk svenskstandard). Vaddå fusk?

Kvällen efter kollade jag, Emma och Lars Sunes jul. Pulkapappan borde fan ha en oscar!

Jag, Emma, Therese, Helena och hennes kompis åt dagen därpå på en libanesisk restaurang vid namn Alladin. Sen rökte vi vattenpipa. Senare på kvällen tog vi en tripp till en bar på samma gata som va skitmysig (men jag och Emma beställde en strawberry daiqiri och fick först en satans stark vanlig daiqiri och sen en satans stark strawberry.. vi ville juh ha en fräsch drink bara!).

Jag röker vattenpipa på den libanesiska restaurangen Alladin.

Därefter var jag full/trött och jag somnade i “nya lägenheten”. Det var inte så populärt hos Lars som skickade klagosms på mig och ringde klagosamtal för jag tagit min dator + hårdisk med mig. Kul att man blir omtyckt för nåt iaf.

Sen blev det Lördag. Jag åt på Rosa Negra med Helena och hennes kompis, typ 511 gången för min del, och det var lika gott som alltid. Danzatoria på kvällen. Egentlign skulle jag och Helena på nån förfest med “snygga italienare” som Lars kände, men Helena blev så sen så vi satt och söp hemma istället. Sen stack vi direkt till Danzatoria. Det skulle juh asmånga dit, men de var inte en jävel som var kul där, förrutom Emma & Lars – och självfallet Mikael också förstås!

Söndagen tillbringades mest på terassen här i nya mycket fräsha lägenheten. Lagom soft att sitta i solen i december, eller vad säger ni där hemma? ”

Jag bloggade här på pusspjett innan januari 2008 (japp!). Fick ett ryck nån gång 2007 och raderade allt dock då.

Det enda jag sparade var min reseskildring från barcelona-tiden. Här kommer lite smakprov:

”2006-09-09
Barcelona hittills!

Lordag idag och vi har varit har snart fyra dygn. Vi har mest bekantat oss med staden och shoppat. (Vad vi shoppat och bilder kommer senare, formodligen nar vi har lagenhet). Forrutom att vi insett hur sjukt stor staden ar, och att den ar sa mycket mer an forsta intrycket (varmt, hemsk trafik, avgaser och stinkande sopor) har vi hittat inte mindre an fem starbucks och druckit deras frappuccino tva dagar i rad, och vi vagar inte ens tanka tanken pa hur manga det kommer bli totalt sett…”

Hade uppenbarligen inte varit i London speciellt mycket på den tiden! Barcelona är en MINISTAD i jämförelse (herre gud jag och min flatmate Rebecka gick igenom halva på 1 fucking timme! Hur långt kommer man i London?), och 5 starbucks som jag tyckte var mycket då.. ja, det är väl vad man MINST ser per dag bara av att gå till skolan/jobbet här?

”Preparty en mi casa esta noche – 2006-10-16

De jävla spanjorerna har juh inget ord för förfest – så det blev engelska istället. Om mindre än 40 minuter kommer vår stackars lilla lägenhet invaderas av 30 personer från Gabbis jobb och x antal från min & Rebeckas skola. Vi kommer bli vräkta.

Jag utlovade juh en rapport om min och Rebeckas nyttiga vecka. Tyvärr har vi aldrig kommit oss för att skriva den. Hon har pluggat flitigt till högskoleprovet och jag har varit social med min kära familj. Första veckan gick rätt bra, eller nu ljög jag.. den gick inte alls bra. Men veckan därpå körde vi pasta con pesto-dieten, främst Rebecka, medan jag åt upp mig på restaurang med mi familia.

Från ett ämne till ett annat: Hur många har egentligen skrivit låtar om Barcelona? I’m from Barcelona, Freddie Murcery i duett med nån operettsångerska (som heter Cabbalé?) och Håkan Hellström känner vi till. Jag och Rebecka såg precis Håkans gamla kära ramlavideo på youtube. Ni måste också se den. Inspelad här i Barcelona och handlar om våran hatgata Ramblan, vad mer kan man begära?”

Hela helgen är har jag nu repeatat en annan Barcelona-låt nämligen Plastiscines – Barcelona, älskar den! Även den här remixen går hem om vi ska snacka party..

Detta var bara bara början på smakprov ur min reseskildring, it is more to come….!

När jag var nyss hemkommen från Stockholm i september utlovade jag ju att berätta lite om när jag var i Barcelona för 3 år sen. Som vanligt är jag seg med att få tummen ur röven.

Men nu, nu, NU kära bloggläsare så kommer en mini-serie om min barcelonatid här i bloggen!

När jag kom hem därifrån mådde jag bättre än vad jag gjort på flera år. Huvudorsaken till detta var nog att min självkänsla var bättre än någonsin. Hade väl sakta men säkert jobbat på den under några år, men mina månader i Barcelona var som en katalysator.

Jag tror en stor del i det hela var att jag omgav mig med ett gäng underbara människor. Idag inte ses vi och hörs vi inte speciellt ofta. Men de kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. De ska de veta!

Rebecka:

Min fabuulöösaaa flatmate!

Vi föråt oss på pesto och pasta, det blev så illa att jag fortfarande idag inte kan äta endast pesto & pasta. Spenderade för mkt pengar på fres co (salladsbuffekedja!). Gick genom hela Barcelona mitt i natten från Danzatoria (Av. Tibidabo) till vår lägenhet vid Parc Citadella (nära Barcelonetta och Barcelonas zoo). Rebeckas standardfras varje dag var att informera oss om vilket datum det var och hur många veckor hon hade varit där resp. har kvar av sin vistelse.

Idag pluggar hon till läkare i Uppsala. Och jag är 100% säker på att hon kommer bli en fantastisk läkare! Rebecka är en sån person som bara är så lätt att vara med. Hon ger ett säkert moget intryck, samtidigt som hon har humor!

Trots följande incident är hon väldigt smart och intelligent:

I onsdags hade vi en sjukt härlig utekväll. Det började med förfest hos oss där vi tokdansade till Boten Anna. När vi stampar som bäst på övervåningen så säger Judith att det är bra att vi inte har några som bor under oss, och Rebecka visar sin smartaste sida genom att kläcka ur sig “How do you know that?”.

(Vi bodde i en etagelägenhet – våra sovrum låg på nedervåningen och vi dansade just då på övervåningen)

Emma:

Tjejen jag hade reunion med i Stockholm. Hon är en precis lika söt tjej som hon ser ut att vara! Nu som då.

Läste nyss igenom min reseskildring av Barcelona-tiden och tydligen kläckte Emma det skönaste citatet. Eller vad säger ni?

På väg till Otto Zuttz. Emma går och dricker öl, och frågar om jag inte ska ha lite. Jag avböjer förslaget och då säger Emma:

”Kom igen nu Matilda! Drick för fan! Är du man eller mus? Visa nu att du är en mus och inte nån jävla ynklig man!”

När vi var i Barcelona var hon extremt feministisk. Hon är såklart feminist än, men inte lika extrem som på den tiden. Det blev en hel del diskusioner, tjaffs då hon för hon inte är den som accepterar att folk häver ur sig vad som helst. Vilket kanske är en av orsakerna till att hon idag pluggar till jurist?

Helena:

Hade en kort liten reunion-fika med henne i Stockholm. De sista tre veckorna bodde jag ihop med henne, tillsammans med Tobbe, Adde & Javier samt de två katalanska tjejerna som gick under namnet ”Råttan o hennes tjej”.

Helena var den nyttiga, sportiga och mest ansvarsfulla i mitt barcelona-gäng. Men det betyder inte hon var tråkig! Nej, tvärtom!

Helena är en tjej jag beundrar väldigt mycket! Hon har varit med om det jag (och de flesta andra) fruktar mest – att förlora de man älskar mest. 2004 – endast 17 år gammal förlorade hon nämligen hela sin familj i tsunamin.
Att hon efter det förverklade sin dröm sen flera år att åka till Barcelona och läsa spanska, trots detta tycker jag är väldigt starkt.

Moa:

Så fort jag tänker på Moa ser jag ett enda stort leende! Och på frasen ”This one time, at band camp, I stuck a flute in my pussy. ” Fråga mig iiintee varför…!

Iaf hon är en väldigt sympatisk och rolig tjej (kolla bara bilderna ovan). Tydligen bor hon i Lund nu (??) och hon såg mig tydligen en dag på stadsbussen i Malmö, men hon sa aldrig hej. Nästa gång Moa så säger du hej.. OK?

Therese:

Therese – också hon en väldigt söt tjej, och om vi skulle jämföra henne med nån i SATC, skulle Therese vara Carrie.

Idag pluggar hon ekonomi i Lund om jag förstått de rätt. Kanske vi borde ha en reunion där när jag är hemma i jul?

Och så får vi inte glömma…

Judith och Maxime – Rebeckas och mina holländska flatmates!

Samt de personer som jag och Helena hängde mkt med i slutet: Lars, Emmas flatmate (samt min flatmate under en veckas tid), och hans två kompisar (som då också blev våra) Peter och Alex. Också kända som ”Open Cor”-gänget.

Nu har jag introducerat några av de många människor jag lärde känna. Fortsättning följer…