kl 9:00 - Seg, trött och död. Försöker desperat piggna till genom att blogga, läsa bloggar och slösurfa lite allmänt.

kl 10:00 – Ungefär här tar jag tag i mig själv och börjar göra mig i ordning… Det tar sin lilla tid.

kl. 11:00 – Är snäll och städar värdparets soffbord trots de inte bett mig om det.

kl. 12:00 – På tuben mot stan i min nya frisyr.

kl. 13:00 – Möter upp Emmy och äter hamburgertallrik på Kungshallen.

kl. 14:00 - Sen blir det runda på stan, och såhär chick så jag minsann ut då..

kl. 15:00 – Emmy handlar studentlitteratur på Akademibokhandeln.

>

kl. 16:00 – Vi möter upp Sudden och fikar.

kl. 17:00 – Både jag och Emmy köpte nya paraplyn på Mango, vilket var perfekt för det regnade till och från hela dagen. Sen drar vi oss mot IKEA..

kl. 18:00 – Väl på IKEA undrar vi vad man gjorde förr på IKEA innan digitalkamerorna fanns…

kl 19:00 – Emmys ragg i Marseille (en fransk modell som vi kommer berätta om sen när Marseille-följetongen fortsätter) ringer desperat till mig två gånger på rad (emmy hade använt min mobil när hon ringde/smsade honom).

Dessutom hade han ringt, messat mig och frågat ”You are hard in Paris?” kvällen innan. Hade inte kvar numret så jag frågade vem det var. Först svarade han inte utan skrev istället ”Are you in paris yes or no?”.

Hursomhelst: Han ringde en gång, jag svarade inte. Han ringde en gång till och den gången svarade jag. Han frågade desperat efter Emelie (Emmy), och jag bara ”She’s not her, Yes she has a number, I can’t give you her number right now” etc. etc.

Sen skickade jag hennes nummer för han verkade väldigt desperat vilja prata med henne. Men han har fortfarande två dagar senare inte ringt upp henne…

kl. 20-21:00 dog batterierna i min kamera och så även jag..

kl. 22:00 – Börjar ladda upp med cider (jag som inte ens gillar cider) inför kvällens utgång till Sturecompaniet.

kl. 23.00 – Alla tjejerna på väg till Stures… Överst: Sudden, Jessica och Jossan. Nederst: Jag, Sudden och Emmy.

Och en bonusbild här pga. den döda kameran tidigare under kvällen:

För kanske 3-4 år sen var jag väldigt engagerad i detta fenomen EFIT (Ett foto i timmen). Sen orkade jag aldrig ta en bild varje timme längre eller ens komma ihåg vilka datum det gick av stapeln och la ner.

Men Ina inspirerade mig nu i veckan till att återuppta det och jag tänkte faktiskt börja idag. Känns som en lämplig dag av många skäl. Är i sthlm. Gjorde total renovering av mitt hår igår (Orkade aldrig ta bild då, men det kommer idag for sure!). Ska snart göra mig i ordning för att luncha med Emmy. Sen får jag se var dagen leder oss.. Kanske blir det utgång ikväll?

Jag är i Sthlm nu – en sista tripp innan jag åker till London. Hade tänkt ta med mig resdagboken från Marseille och vidareuppdatera er… (Historien om Dagobert & Svante var bara början!)

Tror ni inte jag glömt den? Och alla scarves jag tänkt ha, min tandborste samt även min skinnjacka.. (Undra vad jag mer glömt?) Well, ni får hålla er till måndag då är jag tillbaka med Marseille-följetongen..

Men jag kan som plåster på såren iaf visa bilderna från fredagen den 15 augusti när jag & Emmy hittade värsta mysiga stenstranden insprängd mellan klipporna. Och sen lovar jag att rapportera så mkt jag hinner om vad som händer här i Estockholmo!

Lite kulturella var vi och inspekterade de mäktiga monumentet,

som är tillägnat franska krigare efter att de vunnit ”nån” strid.

Jag.

Utsikten från vår strand.

Vågorna var mäktiga.

Skrev i resdagboken och solade gjorde vi förstås.

Emmy.

Mera Emmy.

Jag.

I lördags gick årets fest – Sandras kräftskiva – av stapeln. i förra veckan visade jag upp ett smakprov på bilderna från förra årets skiva. Här kommer årets. Och det var en riktigt lyckad tillställning, tack Sandra!

OBS! Detta är del 8 i reseskildringen av Marseille. Välj med fördel kategorin Marseille i menyn till höger och läs från början.

Eftersom vi var fulla och båda delar en sexuell fantasi att vara med en yngre (Vi vet ej vilken faktor som var övertagande). Problemet var bara – Vem ville av pojkspolingarna ville ha vem? Very confusing! (Vi kände typ ”Same same – but different!”)

När vi kände oss färdiga med dansandet på Trolleybus drog vi till nån random bar. (Då den irländska puben precis höll på att stänga till den beimersugne Svantes stora förtret!)

Under kvällen hade de klagat mkt på sitt kusliga hotell, och här fortsatte det.. Emmy sa (ungefär 50 gånger) att de gärna kunde sova hos oss. Vi hade ju minsann en 90-säng var tillskillnad från deras MAX 120 att DELA PÅ. Och om inte sängen dög fanns de golv och badkar!

Dessutom påpekade de ofta de faktum att kusliga hotellet även låg på den farligaste gatan i hela Marseille (de hade blivit varnade tre gånger). Hotellet hade ingen dusch. Vet ej ens om det hade toalett. Väggarna var bruna. Allt var smutsigt, litet och nedgånget. Och när de checkade in flinade de i receptionen åt dem som om de blivit lurade.

Med tanke på att det låg på Marseilles farligaste gata sa vi till dem flertalet gånger att de inte skulle gå hem själva. Men trögisarna verkade inte fatta hinten!

När vi väl var på väg hemåt stötte vi på ett gäng random fransmän, som var jättetrevliga. De sa åt killarna att de ABSOUT INTE skulle låta oss gå hem själva o då trodde vi att biffen var klar (dvs. att de skulle sova hos oss).

MEN NÄ!!! De stod kvar där i utgången och sa att de nog skulle dra sig tillbaka. Sen önskade de Emmy lycka till i Sthlm och Matilda i London, samt sa att vi skulle höras i Sthlm sen (yeah right).

Sen när vi gick in försökte vi tappert hålla oss för skratt. Gick inte så bra – Emmy snubblade i trappan.. Receptionisten hyschade till oss att va tysta…

Väl på rummet la vi oss i sängen, samtidigt som vi dog av skratt och förbannade de jävla killarna. No more lammkött!

Men ooops! Deras röster! Har de hört vad vi sagt? Förhoppningsvis inte – vi hörde inte vad de sa bara ATT det var dem!

Deras röster utanför resulterade nu i ännu större skrattsalvor. Och strax därefter kläcktes den briljanta idéen att skicka följande sms:

”Vi är bara nyfikna på vad era intensions var?

Har ni flickvänner eller är vi för gamla?

Vi kräver ärligt svar! ”

Typ 50 år senare när vi var sovredo får vi följande sms som svar:

”Haha, vi har ju trots allt bara setts 1 gång,

så vad ska vi säga? Vi hade väl inga solklara intentioner,

men ni är inte för gamla Var trevligt att träffas

och ingen av oss har flickvän för tillfället,

men vi kanske ses i sthlm! Hare prima! ”

OBS! Detta är del 7 i reseskildringen av Marseille. Välj med fördel kategorin Marseille i menyn till höger och läs från början.

Helt plötsligt fick vi ett sms ”Taadaa! Nu är vi här!” Och vi behövde inte längre få för oss att alla utanför pratade svenska och smyga diskret fram till fönstret/franska balkongen. De små liven hade anlänt!

Eftersom pojkvaskarna stod kvar i dörren och inte kom in av sig själva, blev vi verkligen tvungna att uttryckligen be dem komma in. Sen stod de där som små två nervösa teenagers och vågade inte sätta sig ner i sängen, som vi förvandlat till lounge. Så vi fick även här uttryckligen be dem sätta sig. Vilket de gjorde – lite försiktigt på sängkanten.

Därefter ursäktade sig D & S för att de va så backpackerklädda, samtidigt som de kommenterade hur uppklädda vi var. Meeen.. så backpackerklädda tyckte vi inte de var?

Inga crocs, surfarshorts och fula linnen med tryck så långt ögat nådde! Snarare två vanliga propra killar på X år.

Såhär uppklädda var vi!

Sen bjöd vi på rosé och ”champagne”. Lyssnade på musik och snackade. Mitt i allt var drickan slut. Vafan?! Vi som tyckt att vi köpt mkt!

Well, alla var väl ändå lite i dimman här så vi rörde oss ner mot Vieux Port. På vägen dit diskuterade Emmy & Svante queerfeminism, särartsfeminism och annan feminism. Matilda och Dagobert diskuterade musikgenres, musikproduktion och uppkomsten av deras musikintressen.

Slutsats: Det visade sig att de små pojkspolingarna hade mer under pannbenet än vi kunnat ana!

Vi gick till Ferry Café i hamnen. The girls (vi) tog varsin Margarita. Killarna var i ren backpackeranda tvungna att tacka nej till drinks och ta öl.

Emmy klarade inte av hela sin drink. Ändå var det hon som senare förslog tequilashots * på Trolleybus, då hon tyckte att hon inte var tillräckligt full.

Jag & Emmy dricker Margaritas på Ferry Café.

Efter ett tag på Ferry Café kände vi att det var dags att skaka våra lurviga så vi dansade in på ovannämnda nattklubb – Trolleybus (som dessutom var gratis = perfekt för backpackerkassan)!

Stämningen där var som sådan: Nån tönt kom fram till mig och Emmy och påstod att han var doktor – kärleksdoktor. MILF’s raggade på pojkvaskarna och de sa även att de kände sig som de enda vita när de var på toaletten.

Emmy kände att musiken inte nådde samma toppklass som vår fylla så hon gick fram till DJ’n och efterlyste lite Axwell. DJ’n svarade att det kommer, och när David Guetta kom kände vi verkligen att pulsen på stället höjdes!

* Tequila utspätt med sodavatten! Så jäävlaaa vidrigt! Testa aldrig!

OBS! Detta är del 6 i reseskildringen av Marseille. Välj med fördel kategorin Marseille i menyn till höger och läs från början.

Under tiden D & S var på sin 1 timmes långa vandring till vårt hotell ägnade jag o Emmy oss desperat åt att försöka öppna en flaska rosé utan vinöppnare.

(Ja, förrutom det ägnande vi oss också åt att förvränga alla röster utanför hotellet till svenska och diskret krypa fram till vårt fönster/franska balkong, under extrem fnissattack, för att spana om det var D & S som kom.)

Beprövade metoder:

Pincett (Att gröpa/sticka hål med)

Vår rumsnyckel (Fortsättning på pincettmetoden)

Banka fjärrkontrollen på nyckeln

Banka rosebud-burken på nyckeln

osv.

Resultat:

Pincetten vek sig. Nyckeln var vi rädda skulle gå av. Fjärrkontrollens batteri ur. Rosebudburken blev lite deformerad.

Slutsats:

Vi måste gå ner till receptionen och fråga efter vinöppnare.

Receptionskillen, som verkade mer inne i sin MSN-konveration påstod att de inte hade vinöppnareö (Vi var ändå övertydliga med vår beskrivning: ouvrer, bouteuille du vin.)

Så när D & S kommit försökte vi ännu en stund tappert med nyckel-metoden. I ren desperation gick Emmy sen ner och frågade om de hade kniv. Killen i receptionen öppnade då en låda.. Och vad låg där om inte MINST 10 vinöppnare?

OBS! Detta är del 5 i reseskildringen av Marseille. Välj med fördel kategorin Marseille i menyn till höger och läs från början.

Nära vårt hotell ligger ett jättemysigt patisserie. Fasaden är lila och svart. Innuti ganska mörkt. Och det är är fyllt av alla möjliga franska kakor och bakverk. Bl.a. de berömda maccarons – som varken jag eller Emmy smakat tidigare. Just därför gick vi in och köpte lite olika smaker i modell petite.

Och vår första kväll i Marseille skulle självklart firas genom att förtära dessa bakverk, tillsammans med ”champagne” och Just Dance på högsta volym. Såhär kan det gå till:

Här kommer våra omdömen om de olika smakerna:

Citron – God, lite lemon curd & fransk citrontårta över det hela. Tummen upp!

Lavendel – Smakar toalettrengöring. Allt för påträngande lavendelsmak. Besvikelse!

Tummen ner!

Jordgubb/Choklad – Väldigt söt. Påminner om kladdkaka. Tummen upp!

Noisetteblablablaah! – Smakar haselnöt/caramell. Crispigare än övriga. Tummen upp!

Eller så kan man säga som Emmy: ”Very french, very disgusting!”

OBS! Detta är del 4 i reseskildringen av Marseille. Välj med fördel kategorin Marseille i menyn till höger och läs från början. Eller åtminstonde inlägget ”Vad hette du, sa du?” innan du läser följande:

Emmy:

”Hej, hej! Hur har hotelletandet gått?”

Dagobert:

”Hoj hoj! Ja, vi har hittat ett kusligt ett. Ska käka nu, vad är er plan?”

Emmy:

”Var ligger detta kusliga hotell? Vi har precis ätit. Vi drar väl oss så småning om tillbaka till hotellet för att börja ladda. Come and join!”

Dagobert:

Det kusliga hotellet ligger mellan hamnen o stationen. Vi äter nu, men hur hittar vi till er sen?”

Dagobert:

”Det kusliga hotellet ligger mellan hamnen o stationen. Vi äter nu, men hur hittar vi till er sen?”

Emmy:

”Vet du adressen till ert hotell? Om ni tar en taxi tar det typ 2 min då vi bor i närheten. Annars får vi väl mötas.”

Dagobert:

”Nja, vet inte riktigt. Men vi frågade en som sa att det va gatan ner mot hamnen. Stämmer det?”

Emmy:

”Hehe.. Lite svag beskrivning. Ni följer iaf ‘La Plage’ på skyltarna. Ska vi möta er nånstans?”

Emmy:

”Ni kan förresten fråga folk om vägen de flesta vet var de är.”

Dagobert:

”Ok… Vi kommer typ om 20 min. Funkar det?”

Emmy:

”Hehe.. nä vi har stängt då. Haha, javisst!”

To be countinued…..

OBS! Detta är del 3 i reseskildringen av Marseille, för att läsa från början klicka här!

På morgonen var det frukostjakt. Vi fann ”Urban Resturant” med futuristiska svarta plaststolar och läcker färdig mat (baugetter, wraps, sallader, färsk frukt på burk etc) och färkpressad juice. Vi tog varsin wrap och varsitt glas färskpressad apelsinjuice.

Efter dagens strandhäng så gick jag och Emmy fel när vi kom till hamnen, men det blev snarare mer en vinst än förlust då vi fann följande:

Trolleybus – en av nattklubbarna i vår guidebok, som verkar askool. Dansgolven är gamla lasttunnlar (eller vad de heter?) som de gjort om till nattklubb. Musiken är allt från techno & house (Daft Punk & Laurent Garnier) till salsa & funk.

En sprit och vinbutik där vi inhandlade en flaska rosé, samt ”champagne” (läs: mousserande vin).

ÄNTLIGEN EN MATBUTIK!! Som vi letat. Var har de gömt sig? Vi inhandlade här en del förnödenheter såsom batterier, tandkräm, vatten, chips, choklad och vinddruvor.

En futuristisk sushibar – vilken vi tänkte besöka ikväll!

Uteserveringen på den futuristiska sushirestaurangen. Synd att vi glömde fota ingången och interiören inne i själva restaurangen. Tänk en riktigt trendig sushirestaurang placerad i New York. Fast nu var vi ”bara” i Marseille.

Vår sushi var asgod!

Emmy vid en fontän på väg tillbaka till hotellet för att ladda inför kvällen….