”Hey,Matilda.I saw da post on bb.
I took da wrong garment to home
today,thought it’s urs.I’ll bring it
back to school on Tuesday. Don’t
worry. Sorry about that.”

Det fick jag igår kväll av… jag vet ärligt talat inte av vem! Vem i min klass skriver DA post och dessutom glömmer skriva sitt namn? Det ska bli mkt intressant att se på tisdag. Jag är i alla väldigt glad över att jag snart får tillbaka den!  

Har haft det ganska trevligt de senaste dygnet.  Orkar inte skriva så mkt mer om det just nu eftersom jag är dödstrött, men slänger kanske upp ett inlägg med bilder tom imorgon där jag berättar mer.

Asså. Fan. Denna blogg känns som ett enda stort ”gnälltillhåll”. Men alltså! Nån har snott min cardigan, eller förhoppningsvis tog någon bara den av misstag o kommer på måndag lämna tillbaka den till mig. Jag hoppas verkligen det. För jag och mina stickade cardigans har ett kärleksförhållande. Speciellt jag och den som försvann tidigare idag.

Hade 3D workshop och vi ägnade oss åt att göra om second handplagg till ett nytt plagg. När vi skulle packa ihop hittade jag inte min svarta overzized tigerkofta. Fick smått panik och scenarion i huvudet när jag såg nån glatt sätta saxen i den. Jag kollade igenom hela rummet. Fick hjälp av både lärare och vänner. Kollade tom i papperskorgen och säcken med ”fabric scraps”. Ingenstans kunde jag finna min cardigan (som jag med 100% säkerhet tog av så fort jag kom in i de överhettade klassrummet, så jag vet jag inte lagt den nån annanstans.)

Men min lärare har (eller ska) skrivit (skriva) efterlysning på Blackboard (vårt intranet typ) så jag hoppas VERKLIGEN nån upptäcker att nåt de råkat packa med sig hem stämmer in på beskrivningen ”black oversized knit cardigan from tiger jeans”.

Alltså fan va detta blivit en negativ blogg. Jag vill blogga om roliga saker. T.ex. om att jag, Shirin o Nataliorna ska ”smoke shisha” (vattenpipa) på Edgware Road senare ikväll. Och kanske joinar jag Maria & Lina senare eller hänger med de andra till nån fancy bar. Inte om hur sur jag är om koftan eller hur jag lackade i telefon med Maria över privata moneymakerskolor (som jag inte ens går på själv utan jag lackar åt andras vägnar).

Alltså ärligt talat MSN så dåligt program det är trots allt. Varför krånglar det så förbaskat mkt?

Nu hittar det på att mitt internet lägger av konstant, men nej allt, jag menar ALLT annat på internet fortsätter funka finnemang inte ens min ”air port”-symbol blir grå, som den blir när det verkligen är mitt internet som strejkar. Och dettta har hänt kanke… 20 gånger den senaste timmen (obs! ingen överdrift)?

Men det var inte MSN jag skulle blogga om. Nej, tänkte bara säga att det känns bättre idag. Har följt mina vänners råd (nu la msn av igen..) och tagit de lugnt. Förrutom när jag & Shirin sprang runt på jakt efter tyg i eftermiddags. Men efter det så försökte jag lugna mig och ägna mig åt att göra ingenting ett tag.

Fast sen bestämde jag mig för att faktiskt göra något jag aldrig annars hinner göra: Ta hand om mig själv. Så jag gjorde iordning ett fotbad, och efter lite filande o skrubbande är mina kära fötter babylena o inte sträva o läskiga mot lakanen(finns det nån osexigare känsla?)!

Det är så värt det att relaxa ibland. I helgen ska jag till IKEA, plugga-hela-söndagen-hos-shirin, och imorgon har jag veckans längsta skoldag (vem fan planerar så man går 9:30-16:30 en fredag av alla dagar?).

Nu sitter jag och försöker spana om de finns nåt nätverk att bli medlem i. Alltså ett nätverk för ”kvinnor i karriären” trots jag fortfarande är student. Men kontakter är allt.

Vissa stunder i livet orkar man bara inte. En sån stund i livet är kommen nu. Är helt färdig.

Skulle ägna mig åt sketchbook ikväll var det tänkt, både drapera på min nyinköpta provdocka samt skissa/måla/rita. Jag lyckades väl få lite gjort på draperingsdelen, även om det inte blev lika fantastiska skapelser som när jag o Sofie var igång i fredags.

När jag började med andra delen tog de nästan stopp direkt men tvingade desperat mig att jobba vidare. Bröt dock ihop när jag råkade skapa nåt gräsligt från 80-talet. ”Nä, det här går inte? Hur ska jag lyckas fixa allt de här innan jag går och lägger mig om resultatet blir 80-talsskit som inte matchar min kollektion i övrigt?”

I huvudet började mardrömsscenarion spelas. Scenarion som i princip innebär att alla mina drömmar krossas i spillror pga. ett fult 80-talsplagg. Samtidigt så skrek min kropp bara på sängen, kramar och varm choklad. Kände dock att nån behövde säga åt mig: ”Matilda gå och vila, ta en paus! Du jobbar inte bättre för du tvingar dig.” Så jag ringde Sofie för jag visste hon skulle säga så, men framför allt  förstå precis hur jag känner & det gjorde hon. Tack Sofie. 

Även om det känns bättre nu känner jag mig som ett enda stort kaos. Mitt rum är ett bevis på att jag iaf lever i kaos. Kollar man på mitt golv har jag ”organiserat” böcker, papper, sladdar, kläder, pennor, skor i nåt slags ”pile-system” som gör de lagom riskabelt att gå där. (Men det ska åtgärdas på lördag för då ska jag shoppa förvaring, en sänglampa, magnettavla & kanske en spegel – så det här rummet blir något mer bovänligt.)

Mitt boende, ja. Jag känner mig inte hemma här. Så mkt kan jag säga. Och mina vänner känns det som jag försummar. Mina bloggläsare som är så duktiga och kommenterar orkar jag aldrig svara på. (Fast jag vill!) En annan sak som försummas är mig själv. När fixade jag egentligen mina naglar, fötter, eller eliminerade hårväxten på benen sist?

Jag skulle ju bli mer organiserad!? Få mer tid, känna mer koll. Jag förstår bara inte hur alla får livet att gå ihop?

Nä, nu ska jag däcka. Stirrar ändå bara i väggen.

Sitter i skolans Learning Zone. Tanken var att jag skulle plugga men jag satte mig vid datorn och borjade kolla runt pa internet istallet. Ar sa sjukt trott men for att halla mitt scheama maste jag komma igang snart. Och inte folja min inre vilja ga hem och lagga mig i sangen o glo pa Gossip Girl. For jag vet att da kommer jag inte fa nagot gjort alls. But where to start nar man ar mongotrott?

I söndags kände jag mig allmänt blä, men framför allt oattraktiv. Det ösregnade i januarimörkret och jag behövde helt enkelt muntra upp mig själv. Så jag gick in på Boots för lite beutyshopping. Det slutade med att jag köpte två stycken olika sorters body scrubs & en body butter – allt från Soap&Glory (se bilden där de dekorerar min skrivare).

Soap&Glory’s produkter får en verkligen köpsugen då förpackningarna är mestadels rosa, i retrostil och med roliga slogans. Men jag måste säga att de är väldigt bra för sitt pris då de är billigare & bättre än t.ex. Body Shops scrubs. Hade tidigare Soap&Glorys sugar scrub som luktade citron & grönt te (typ 8-9 pund) som var helt ljuvlig både doft- o resultamässigt. Så att köra på deras andra scrubs var nästan självklart. 

& igår morse så testade jag den ena scrubben med ”warming effect” samt body buttern. Det var verkligen en humorhöjare & jag gick runt o doftade fantastiskt hela dagen.. så alla som kommer hit till UK borde köpa med sig lite av deras produkter hem tycker jag.  :wink: 

Eftersom bloggen är så bildfattig just nu så kan jag ju visa vilka delar ur Hussein Chalayans Spring/ Summer 2009-kollektion, som jag omedvetet refererat till i den kollektion jag håller på med för tillfället (se förra inlägget). Tänker inte gå in på mer detaljer om exakt vad som är likt och inte. Det får ni gissa er fram till.

(Bilder från http://www.style.com)

Btw, jag vet att jag är en nörd som bloggar vid den här tiden en fredagnatt.  Men har man huvudvärk så har man. Och ska man plugga hela dagen imorgon kanske det är lika bra att inte gå ut o röja?

Under tiden min huvudvärk avdomnat har jag spanat in LCF BA Hons Graduate Fashion Show 08-videon på LCF’s hemsida. Mkt fint. Men inte så fint att jag känner mig underlägsen (det händer rätt ofta att jag får just den känslan, ett resultat av min oändliga prestationångest kanske?). Nej, jag känner faktiskt att jag är tillräckligt duktig för att gå där, och om 3 år göra en kick ass-kollektion. Spana in den vet ja! Klicka här.  Men glöm ej att förstora så ni verkligen ser kläderna.

(Fiona Broni på nr 15 är f.ö. den som gjorde min favorituppsättning när jag modellade. Om ni bara ska kolla in en kollektion, kolla hennes. Otroligt fin!)

Åh. Hussein Chalayan-utställningen igår var över förväntan. Har väl alltid tyckt han är väldigt intressant och extremt duktig, men inte förrän när jag  var där insåg jag hur fantastikt genigalisk han är. Hur kan en människa bara komma på så mkt olika otroligt intressanta teman till sina kollektioner och verkligen ta det till en helt ny nivå? 

Och vilka shower han haft under åren! (De visade upp dem på stora screens – men man skulle ju varit på plats live!). Underhållande och innovativa utan att ta bort fokus från kläderna.
Dessutom hur den nuvarande vår-kollektionen verkligen har referenser med den kollektion jag gör just nu (omedveten handling från min sida, kan inte minnas jag spanat in den på style.com)

Tycker verkligen ni ska spana in den om ni har möjlighet. Om inte så måste ni ju spana in style.com som lagt upp ett klipp där Hussein Chalayan själv valt sina mest minnesvärda ögonblick, klicka här! 

Dagen idag kan beskrivas som följande: sleepy. Regn, regn, regn och grått & trist. När klockan var 12 och jag hade varit vaken 5 timmar kändes det snarare som 5 min. 

Har bestämt mig för att börja bli bättre på att fotografera. Var så duktig innan på att dokumentera vardagen med kameran,.. men nu tar jag nästan aldrig. Och när jag väl tar bilder ser ju alla ut som mongon på dem så man ändå inte kan använda dem. Men detta ska de bli ändring på, och förhoppningsvis kommer ni märka det här i bloggen. Vill ju kunna visa er vad jag håller på med om dagarna.

”Idag är en bra dag. Det känner jag på mig”

Det ska bli min nya morgontanke istället för: ”uuuuwääääääääh!!!!” *trycker på snooze* ”orka! …vill bara sova bort hela dagen…”  Har redan testat både igår och idag. Igår blev nog en bra dag, även om den avslutades med en fin liten twist. Haha. Men dagen idag ska bli ännu bättre (och gärna ickeavslutas med en liten twist  :razz: ).

Jag och mitt ”häftiga gäng i klassen” ska nämligen på Hussein Chalayan-utställningen som öppnar idag (och håller på till den 17 maj – så boka in nu alla modeintresserade som ska till London!). Det ska självklart bli väldigt intressant, men ska jag vara ärlig så går jag mest för det i princip är en order (tydligen ska vi kunna prata om den på våra kommande intervjuer?).

Återkommer med omdöme – både om utställningen och om mitt nya tankesätt revolutionärt förändrar mitt liv.

Jag har länge funderat över en sak och måste få ur mig det för att kunna fokusera på annat ”viktigare”.

Om man inte varit kär på jättelänge. Inte ens känt nåt för nån. Är det då svårare att känna igen? Kommer man ens någonsin känna igen*? Jag vill tro det. Men man undrar ju när man inte ens känner attraktion för någon på nästan ett halvår som man träffar och pratar med.

De enda jag under den tiden känt attraktion för är snyggingen på tuben, i klädbutiken eller på film. De som är långt bort. Som jag kan fantisera om. Skapa mig min egen bild av. Som inte behöver göra mig besviken. Säga töntiga saker. Ha som största intressen glo på fotboll & dricka öl.

Jag vill så gärna träffa nån att i alla fall få känna NÅT för. Det behöver inte vara kärlek. Eller rättning, det bör nog innerst inne inte vara det för jag är egentligen väldigt, väldigt rädd för att bli kär. Vill inte slösa min tid på att vara tillsammans, eller ens nerkärad i nån som ”inte är rätt”. (Men ge mig lite attraktion, vafan?)

Jag vet att man aldrig kan förutspå hur ett förhållande ska gå. Men jag vill iaf när man slänger sig in i det att de ska kännas som det finns en framtid, att det kanske är vi om 10 år. Annars – nej tack. Jag har andra saker att slösa min tid & energi på. Som att forma mitt liv i den här stan t.ex.

Och egentligen: Vad oroar jag mig för är ju bara 22, turning 23?

* Utan insatser från egen sida, typ terapi.