Vad små saker kan göra livet så mkt underbarare att leva.

Saker som att det varit soligt och doftat vår idag. Som att alla ens fantastiska vänner i skolan, som haft sina intervjuer redan, kommit in på önskad kurs (är så stolt över dem). Som att man har lindt swiss dubble milk chocolate och precis ätit waitrose-falafel. Som att man ska dricka för mkt rosé senare ikväll och bli sinfully drunk. Som att man ska till Koko i Camden med Maria (+ hennes vänner som är på besök från La Suede).

(men vafan ska jag ha på mig? suck…. varför alltid detta eviga problem? )

Hej mamma och pappa!

Som ni vet så fyller jag 23 år snart, om inte mindre än 20 dagar. Först tänkte jag säga till er att jag inte önskar mig nånting i år, förrutom ert fortsatta ekonomiska stöd under mina studier då det tenderar gå åt en hel del pengar till leverne här, men inte minst materialkostnader (vill inte ens tänka på hur mkt jag spenderat på papper, pennor, lim, bläckpatroner, tyg, garn.. you name it!).

Det stöd kanske inte hade behövts i lika stor utsträckning om jag valt att plugga i Sverige, men jag är å andra sidan väldigt glad att jag fick möjligheten att plugga här i London. Jag är tacksam över att ni alltid stöttat mig, mina intressen och mina drömmar. Men även över att ni lärt mig att tro på mig själv och älska mig själv. Utan er och mina underbara vänner hade jag inte varit där jag är idag. Tack!

Men det blir nog lite önskningar iaf. Böcker. Det har blivit värsta lyxen med min studentbudget, och visst är de bra böcker jag valt? Böcker som kanske kan hjälpa mig i lärandet..

The Art of Manipulating Fabrics by Colette Wolff – Den står med i listan vi fick av skolan över ”essential reading”. Har ej läst den än eftersom den varit utlånad i 100 år, och nu när jag väl fått boken reserverad orkar jag inte gå o hämta den på biblioteket…

Knitwear in Fashion by Sandy Black - Faktum är att de rekommenderade mig den här boken på intervjun, och nu läser jag att den är gjord i sammarbete med min skola..

The Culture of Knitting by Joanne Turney – En annan bok jag fick rekommenderad under intervjun, men de kommer inte ut förrän i April.

Fashioning Fabrics: Contemporary Textiles in Fashion by Elyssa Da Cruz, Sandy Black – Ja, mest eftersom alla verkade köpa den tillsammans med alla andra böcker jag vill ha.. då måste den va bra.. eller?

Basics Fashion Design: Textiles and Fashion by Jenny Udale – Har lånat den från bibiloteket nyligen & vill nu ha den i min ägo!

Fashion Source Book by Kathryn McKelvey – Så jag kan låtsas att jag kan använda alla korrekta termer…

The Ultimate Sourcebook of Knitting and Crochet Stitches: Over 900 Great Stitches Detailed for Needle Crafts of Every Level – Har stått o smygbläddrat i den på Waterstones… och bestämt mig för följande: vill ha!

Jag tar gärna emot tips om allehanda böcker inom fashion som är bra. Speciellt är jag ute efter en bra fashion illustration-bok. Någon som vet vilken man ska investera i?

På den tiden jag var mkt mer aktiv med kameran brukade jag fotografera nästan all fin o god mat jag åt. Det är så synd jag blivit så dålig med kameraanvändandet, men i helgen var jag igång lite och dokumenterade lördagen resp. söndagens frukostar.

I lördags var jag o åt frukost på ett supermysigt ställe i Barnes som heter Orange Pekoe. Med typisk engelsk lantromantisk inredning känns det som det perfekta stället att dricka sitt afternoon tea på. Men även frukosten gör stället värt ett besök. Själv beställde jag smoked salmon, poached egg med baby spinach en sån där engelsk ”muffin”.

I söndags var jag inte lika fancy (eller nyttig heller för den delen). Det blev stor hot chocolate på Costa i Putney, och såklart beställde jag också deras supergoda almond croissant.

Huvudvärken jag haft i 2 dygn lättar sakta men säkert från huvudet. Illamåendet försvann i samma stund som jag fick beskedet. Vilken befriande känsla. Även om det inte blev som jag tänkt från början så känns allt väldigt bra. 

När jag skrev föregående inlägg försökte jag desperat komma fram till min tutor som tidigare under dagen ringt, men jag missat pga att jag var på Starbucks på Kensington Church Street o där har man ingen täckning om man sitter på nedervåningen (vilket jag alltid gör då de är mkt skönare där). Det enda hon sagt då var att det var ang. intervjun som jag hade igår och att jag skulle ringa upp. Skulle de bli positivt eller negativt svar? Sjukt nervös var jag, och på nåt sätt eftersom jag vaknade på fel sida dagen till ära så fick jag det till att det självklart var negativt o jag ville bara lägga mig ner under täcket o lipa.

Men nej, det blev ett ”big yes” på foundation degreen i knitwear, och de ville  tydligen verkligen ha mig på kursen då de tyckte jag hade ”strong and deep understanding in knitwear” (eller nån liknande formulering). Jag vet inte  om detta betyder unconditional offer eller ej? Måste hursomhelst sätta 48 credits (om jag minns rätt) på level 3 (typ vg, o level 2 är godkänt) och hittills har jag level 3 i alla ämnen så det ska nog gå vägen.

Igår var det nästan som värsta idoluttagningen. Vi lämnade våra portfolion vid 9:30, vid 11 skulle vi alla samlas i ett rum o vänta på att en rödhårig tant skulle ropa vårt namn (= vi får komma på intervju). Nervösiteten var på max, och varje gång den inte speciellt högljudda tanten kom in tystnade alla. Plötsligt var det min tur. Väl på plats kändes det inte alls så läskigt. Ganska bra faktiskt, men eftersom mitt val av inriktning ändrades lite så kändes de läskigt och osäkert efteråt.

Men jag känner verkligen bara följande nu: ÅH, vilka underliga, men härliga vändningar livet kan ta ibland!

Mår så illa. Har sjuk huvudvärk. Vill bara spy. Är så hungrig har inte ätit vettigt på 3 dagar – men jag kan knappt få ner nåt.

Kolla liksom kompletta matlistan sen igår morse: Ett fruit bread från Starbucks samt grande latte med extra shot, banan, 1/4 Ben & Jerry half baked, en halv ask crackers, en halv liter äpplejuice, ännu ett fruitbread o en latte från Starbucks… slurpar på pumpasoppa med creme fraishe (försöker just nu få i mig hela portionen). 

Jag vill ju äta men jag kan inte! Hela kroppen skriker aj. Magen, huvudet.. allt. Är så nervös att jag bara vill lägga mig ner under täcket o lipa. Eller springa till toan o bara SPY. SPY. SPY.

Ni vet min kompis Shirin som jag nämnt en del här i bloggen? Shirin kan inte svenska, men hon vet om denna bloggs existens, och därför tyckte hon att jag skulle göra en liten presentation av henne här i bloggen så ni vet lite mer vem jag hänger med.

Shirins stora passion är skor. Hon flyttade från Tehran i Iran till London för lite över 1 år sen för att sadla om från arkitekt till skodesigner. Hon går nu samma kurs som mig och hela hennes sketchbook är fylld med skor. Det är såklart även hennes garderob.

En mkt viktig sak att veta om Shirin om man ska umgås med henne är att hon gärna ”playing with numbers” dvs. försöker få tid och avstånd till platser att låta mkt bättre än vad det är. Hon är en evig tidsoptimist och när hon säger ”I’ll be there in 5 minutes” menar hon egentligen en halv timme, har man tur 20 minuter.

Hon är dock världens bästa värdinna kan jag lova efter att ha spenderat nästan en hel vecka hos henne. Var femte minut frågar hon ”Any coffe? Tea? Hot Chocolate? With cream on top?”. Till slut skrek jag nästan åt henne ”I’m fine! You don’t need to ask”.

Shirin är en fin vän. Om allt går som jag vill kommer jag vara här många år framöver, och då blir de hon, Natalia och jag (+ kanske nån mer?) som tänkte hitta en flat ihop. Vi har planerat att de ska bli typ ”the crazy creative collective”, att vi ska ha ”love lounge” o en ”snogging sofa” när vi anordnar fest.  :razz:

Har inte haft tillgång till internet de senaste dagarna då jag spenderat dem hos Shirin (och hennes internet la av för ca 10 dagar sen – fast det var nog bara bra för oss för då ägnade vi oss mer åt development sheets, sketchbook och portfoliobyggande än bloggar & facebook.) Men nu är jag tillbakaflyttad till mitt minirum i North Kensington. Skönt att ha alla sina saker nära tillhands och inte bo i en resväska.. mindre skönt att den ena flatmaten inte precis är mindre irriterande är för en vecka sen!

Har varit allmänt PISSED hela dagen. Nej, det är inte PMS. Jag tror snarare det är trötthet o stress – kombinerad med allt för många idioter som är ute o rör sig i den här stan idag. Hur många störiga idioter har jag inte åkt buss med idag? Men det är ett kontiunerligt problem här i London – så vi behöver inte gå in så mkt mer på det.

Nä, dagens största idiot måste vara ”the cardigan thief”. Ni minns kanske när någon snodde min cardigan för x antal veckor sen, och de hamnade på Blackboard (vårt intranet) o då fick jag ett sms av en som råkat få med sig den (men inte skrev sitt namn)?
Iaf så var det ju ”snökaoset” veckan efter så vi hade ett antal inställda lektioner, sen när vi väl hade lektioner så var den jag misstänker snott den sjuk. Veckan därpå var det Portfolio Building Week (= 1,5 dag i skolan) och sen förra veckan var det Self Study Week (= Inga lektioner alls). Pga. detta skickade jag ett sms till ”the cardigan thief” idag och skrev att jag hoppades den tog hand om min kofta, att de vore super om personen ifråga tog med sig den imorgon osv. Vet ni vad jag får för svar!?

Liksom…  HUR ska jag kunna veta att ”bring it back to school” betyder att man lämnar den i receptionen? Jag visste inte ens man kunde lämna sådanna saker i receptionen. Och hur svårt ärt det att skicka ett sms att man lämnat den där? Helt ärligt! Var förbannad som fan (ok, lite överreaktion, men idiotbeteende anyway) och svarade sansat:

”Ok, I didn’t know. You could at least have told me. Thanks anyway.”

Och när vi ändå gnäller så kan man väl gnälla lite extra? T.ex. VARFÖR förvarar mina flatmates jävla mat i ugnen för? T.ex. idag när jag skulle göra nöd-stress-lunch (läs: färdigpizza) och öppnar ugnen är de en jävla helstekt kyckling där. Och detta händer jämt!
En gång fick jag ”skäll” för jag tog ut en apple crumble (från Iceland btw, och allt där kostar 1 pund) för jag skulle tillaga mat i ugnen. När jag är klar är ju fortfarande ugnen varm så då tyckte jag inte de va så smart att sätta in apple crumblen där så jag väntade.. och glömde såklart! Så därför bad killen mig att sätta in den helstekta kycklingen i ugnen igen så fort jag dragit ner temperaturen – fast han inte ens sagt ett jävla hej till mig när jag kom in.

Jag hade kunnat fortsätta här, men nu måste jag verkligen göra min sista portfoliofinish! Har skrivit massor med drafts som jag kanske publicerar imorgon som plåster på såren för min frånvaro. Au revoir!

Nu har jag sovit 2 nätter hos min kompis Shirin, och mer ska det bli. Det är bara för den här veckan då vi ändå inte har några lektionen, utan istället heter det Self Study Week.

Eftersom jag hatar mitt boende, som ni nog vet vid det här laget, och behöver koncentrera mig extra mkt för att prestera bra inför uppkommande intervju så har jag valt att hänga där o plugga tillsammans med henne. Det blir liksom mer påtagligt när man inte har några lektioner hur mkt man inte trivs här, och de känns inte alls lika tungt att plugga-i-x-antal-timmar när vi båda kan sitta där tillsammans o prata samtidigt.

(Det funkar inte alltid att plugga med andra, men tillsammans med henne gör det, vilket är bra eftersom hon, jag o en annan tjej planerar att hitta ett town house eller en flat senare – när vi vet vad som händer till hösten – som ska bli ett ”crazy creative collective” typ..)

Nä, jag är bara hemma för att hämta upp lite nya kläder då jag typ inte hade nåt med mig alls. Så nu får jag sluta blogga och skynda mig.. Au Revoir!

Tack för alla kommentarer  o råd i förra inlägget! Ni vet inte hur mkt jag uppskattar det. Hur svårt det varit att ens säga det rent ut hur jag känner ang. mitt boende. Att bara lätta mitt hjärta hjälpte enormt. Det betyder ju inte att problemet är löst – men jag kan iaf se ett flertalet eventuella lösningar på det.

Dock har jag inte börjat nån flathunting. Efter att ha promenerat hela Portobello Road ner till Notting Hill gate och hela Ladbroke Grove upp igen så kom jag in i en bra pluggperiod. Ville utnyttja det till max då jag har massor som ska va klart innan veckan är slut. Unde promenaden öste jag ur mig allt till en kompis, det resulterade i att hon bjöd mig hem till henne på pluggkväll så ska dit strax. (Tänkte bjuda henne på köttbullar som tack – om de inte är för få kvar i frysen min..)

Sen sa hon att jag gärna fick bo hos henne ett tag om jag ville. Svarade att jag verkligen uppskattar erbjudandet, men det får isf vara nödlösningen. Jag gillar att hänga hos henne, men det är ju en annan sak att bo i en resväska på hennes soffa än vara på besök..  :p

Men allt är inte bara jobbigt, eller studier heller för den delen heller. Shirin la upp en rolig bild på facebook från i lördags som jag tänkte bjuda på nu:

Ang. min boendeångest – så oroa er inte allt för mkt. Det har inte hänt nåt. Jag har inte fått besked om att jag måste flytta inom 3 dagar, eller har flatmates som festar hela tiden och aldrig städar, jag har inte heller blivit illa behandlad av/varit i bråk med min landlord/flatmates.

Jag bara TRIVS INTE! Ibland vill jag knappt gå ut i köket eller på toaletten. Orkar inte va social med de jag bor med. Orkar inte med den enas tv-tittande hela tiden i vardagsrummet/köket (skrev argt pms-inlägg om det för ungefär en månad sen, läs här).  Jag känner mig jättefånig samtidigt är det såhär jag känner. 

För de är inte dumma eller elaka.. de kan tom vara väldigt trevliga o roliga ibland (killen när han är på humör o tjejen nästan alltid). Jag vet bara inte vad som konkret är fel, och därför känns de inte som nåt man tar upp. Men något ÄR fel!

De känns som de tycker jag är associal, fast jag är inte en associal människa egentligen! Bara det att jag helst vilar och pluggar  när jag är hemma. Jag äter tom min mat själv i mitt rum (det finns ju ändå inget matbord, bara en soffa framför tvn.. och orka sitta där obekväm o kolla på allt skräp de kollar på?).

Tar jag hem kompisar (vilket händer typ aldrig) så känner jag mig skyldig och i vägen trots vi alltid är på mitt rum o inte särskilt högljudda/störiga. Jag tror just den här punkten grundar sig i när min kompis var på besök här i höstas (vilket var ok! samt första gången jag ens hade över folk bl.a. en kväll på en miniförfest i mitt rum), och sen knappt en vecka senare så har jag och en annan kompis pluggkväll på mitt rum. Hon sover över, och nästa dag skickar min ena flatmate ett sms där hon frågar om de kommer bli nåt som händer ofta o att isf så måste hon ”charge me” då el, vatten osv går upp. Vi prata om det och hon tyckte 2 dagar/veckan var ok att ha folk över.

Sen dess har jag inte haft nån här förrutom 10 minuter när Maria hjälpte mig lasta av mina ikeainköp, 30 minuter när Sofie hängde med under en lunchrast och igår eftermiddag när Ria o hennes vän var här (då sminkade  de mig och fixade mitt hår innan vi gick ut o tog foton, de de ändå planerat ta korten runt Portobello Road). Jag vet inte om gårdagen var bidragande till dagens ångest..? Fast ingen har klagat/gnällt över det till mig. Men jag känner mig ändå ivägen ibland och som jag inte riktigt bor här.

Vad ska jag göra? Finns det nåt att göra?

Jag har redan planerat med två kompisar att hitta en flat tillsammans i sommar/höst. (Men först måste vi veta om vi kommit in på de utbildningar vi sökt samt vänta tills att deras kontrakt gått ut så de kan flytta.) Så det känns dumt att flytta nu och binda upp sig på nåt nytt.