(saxat från min facebook)

I lördags precis innan jag skulle iväg till kräftskivan så fick jag en riktig dålig nyhet. Jag var på vippen att börja blogga om det, men så lät jag bli, och spydde istället galla i ett massmail till alla mina londonsvenska vänner.

Jag kan iaf säga så mkt som att någon snackat skit om mig – på ett väldigt allvarligt sätt. Inte bara på det sättet att den som snackat skit uppenbarligen ljugit och skapat världens största höna av världens minsta fjäder, ungefär. Nej, också på att de här skitsnacket användts i ett väldigt seriöst sammanhang och därför kan jag inte riktigt skaka av mig det.

Tänk t.ex. att du ska försöka få en investerare att investera i din nya affärsidé. Och sen kommer nån och säger att du är en totalt inkompentent företagare & att du inte är att lita på till din potentionella investerare. Men i själva verket har du drivit flera framgångsrika företag och är väldigt omtyckt i din branch. Nu handlar det inte om att jag velat göra detta, och jag har inte drivit flera framgångsrika företag (än iaf.. ), men det är ungefär på den saboteringsnivån.

Tappade förstås totalt humöret, och hoppades två av mina bästa vänner skulle vara på kräftskivan (vilket de brukar vara). Men nej, den ena var i Norge och den andra precis påväg hem från New York. Saknade verkligen dem där, men jag hade trevligt ändå.

Nu sitter jag hemma hos mor & far i Skåneland. Är trött har varit uppe sen 6-tiden svensk tid (nu är kl ca 1). Idag ska jag bara ta det lugnt. Koppla bort min hjärna från smarta inredningslösningar och annat london-stök.

Schemat ser iaf ut såhär: Imorgon blir det årliga kräftskivan, och på måndag eller tisdag sätter jag mig på tåget till Sthlm. På onsdag blir det färgning av mitt hår (gärna drastiskt förändring! förslag mottages tacksamt!) hos den enda colorist jag litar på fullt ut, och på torsdag klipps det. Nånstans där emellan ska jag leka med alla mina sthlms-kompisar innan jag drar tillbaka till London på fredag.

Idag har jag gjort foljande;

Signat upp mig hos VirginActive efter att ha snackat om att joina gym i London i typ 1 ar. Nu galler det bara att utnyttja medlemskapet!

Varit pa National Insurance-mote pa JobCenter i Camden. Satt dar dodligt hungrig och kande mig som ett hjul i maskineriet. Allt var sa rutinmassigt och jag ville bara ha kaffe under hela motet. Att man sen behovde vanta 10 min pa att fa tillbaka sitt pass gjorde inte hela besoket battre.
Men jag hoppas verkligen nu det inte blir nagra problem och jag far mitt lilla national insurance number-kort snart. Behover tydligen ha med det pa en jobbintervju den 18 September.

Skaffat ny GP och bokat in en Health Check med denne.

Fixat bredband, och kopt en telefon till min landline (som borde funka idag, ska hem och testa linjen sen!)

Bokat flygbiljett fran Gatwick imorgonbitti till La Suede! Pa lordag blir det den arliga krafskivan dessutom!

Ar valdigt stolt over mig sjalv! Efter tva dagars total inkapacitet har jag antligen fatt tummen ur och gjort lite vettiga saker.

Ikvall lagom till jag ska aka till Sverige kommer min flatmate tillbaka till stan. Typiskt. Jag som ringde honom o gnallde pa att de va trakigt i lagenheten. Det ar liksom sadar precis nyinflyttat och inte sa hemtrevligt an.

PS: Tack for alla kramar och stottande kommentarer. Det hjalper verkligen att kanna ert stod. Tack. Kram tillbaka till er alla..

Sag det ar ok att ma daligt ibland. Snalla!? Jag orkar inte langre med folk som inte forstar och sager ”Men du har ju inget att ma daligt over”.

Nej, det kanske jag inte har. Det ar ocksa det som ar problemet. Jag forstar inte sjalv, men det blir inte battre av folk som rabblar upp allt jag tydligen ska va lycklig over (har ny lagenhet, att jag ar i london, gar pa min dromutbildning, har massor med vanner, ar frisk och har friska foraldrar osv osv).
Eller nar de sager ”Imagine if you were in my situation, how should you be able to handle it?” (jag skulle visst be able to handle your fucking situation, men det spelar ingen roll. Dina problem ar sakert varre det enda jag ber om ar att fa veta det ar ok att vara ledsen ibland, all right?)

Har varit sa arg i 2 dagar, men jag tror det ar pms mest. Men idag forsokte jag skriva ett covering letter och allt sa bara stopp. Jag borde gjort detta for lange sen men jag har liksom inte kommit for mig, sa nu sitter jag dar i sista minut och skriver. Jag vet ingenting som ar bra med mig, eller varfor de ska anstalla mig. Det ar helt svart och blankt i huvudet. I mitt huvud gor jag detta till varsta grejen och jag vet det inte ar bra.

Men jag orkar inte med att hora andra manniskor (las: en van) beratta for mig att min stress over allt jag tar for mig inte ar bra for mig. JAG VET! Det gor mig bara arg for mitt problem ar inte att jag inte ar medveten om det, utan jag vet inte hur jag ska hantera det eller vart jag ska borja. Och sen fragar hon om jag skaffat ny GP, internet, bokat biljett till Sverige osv osv.

Efter det ville jag bara lagga mig ner och grata. Jag ville bara ha en kram. Nan att prata med. Men alla jag kanner jag kan prata om sant har med ar i Sverige och innan min nya landline har blivit installerad sa ar det allt for dyrt att ringa.

Sitter just nu pa uni eftersom jag inte har internet an hemma (darav min franvaro). Ar sa trott, men maste snart ta tag i lite viktiga saker trots min trotthet. Fick INTE mycket vettigt gjort igar sa jag har en del att ta igen.

Gardagen ja. Den borjade INTE bra. Ni vet en san typisk dag man vaknar arg!?

Jag slog i huvudet flera ganger i en hylla. Blev less pa att se halvt fardiguppackade lagenheten (kan den inte bara fixa sig sjalv?). Borjade planera att dra till Starbucks och chilla for att komma i battre mood.
Men nej, precis nar jag ska ga ut vad kommer inte da? Jo, en jakla elektriker som ska byta brandlarm och kolla alla eluttag etc etc.. sa jag kan inte ga ut pa 30-40 min. ARGH.

Sen var jag sa hungrig och sur att de tog timmar innan jag var aterstalld. Jag fick ingenting pa att-gora-listan gjort och blev annu surare.

I min ilska ”rakade” jag ga in pa DKNY pa Old Bond Street. BIG MISSTAKE. Dar fanns THE JUMPSUIT (som jag sett i Marie Claire) vilken jag ”rakade” prova. Den satt som en smack! Jag var i eufori.. tills jag sag prislappen.. 330 pund! I Marie Claire stod det 220!! (fortf. dyrt men mer affordable)

Har ar den! Bild snodd fran style.com.

Men framst var det tack vare bloggtjejerna jag kom i battre mood. Bloggtraff forst i Regents Park och sen vidare till puben The Windsor Castle.

Nar jag kom hem borjade jag med lite egen terapi med hjalp av en sjalvhjalpsbok jag haft i min ago i 1 ar (Men inte orkat ta mig igenom. Jag tror detta ar tredje gangen jag borjar.)
Hursomhelst: Dar ska man skriva ”breathing thoughts and feelings” innan man borjar ta tag i dagens uppgift (30 dagars program). Jag skrev att jag var ovanligt avslappnad, och jag trodde det berodde mkt pa att jag varit med Cicci, Stina, Sofia och Ems under kvallen.

Stina skrev innan i sin blogg ”..och jag var pa riktigt chirpy humor nar jag kom hem. Dessa damer ar bra for mig!” Och jag haller totalt med henne. Vi maste borja hanga MER!

Nu har jag finally efter alla om och men flyttat till min nya lya pa Cally Road. Har inget internet an sa sitter pa ett internetcafe med sugigt tangentbord,mellanslagsknappen funkar knappt, sjuktstorigt! Tiden ar snart slut ville bara beratta. Far blogga mer snart, nar jag har internet och en ny lya att visa upp (den ar nog vard att visas upp forst nar internet kommer.. )

Will keep you posted…

Läste nyss en supernyhet på Aftonbladet. Sveriges hemligaste frontfigur från bandet Onkel Kånkel är avliden – blev endast 47 år gammal.

Minns ni Onkel Kånkel?

Jag gör. Det är sommar 1999. Vi hänger i min kompis Malins sommarstuga. Närmare bestämt hänger vi i hennes och hennes brors våningssängar och läser Kalle Ankas pocket. Vi innebär: Malin, hennes bror Jocke, Martin, Rikard och så jag.
Ur högtalarna strömmar Onkel Kånkel – CP-Åke. Rikard immiterar precis vid Malins fot (som i sin tur finner det väldigt lockande att sparka på honom). Martin vill därefter höra sin favorit: Gubbkuk utav stål.

Detta onkel kånkel-lyssnande fortsätter sen till sommaren därpå (2000). Minns när vi tältade i min trädgård och skivan gick på repeat hela tiden. Mina föräldrar kom ut och bad oss sänka ett par gånger.

Onkel Kånkel är egentligen så barnsligt och nästintill pinsamt dåligt. Men det framkallar så otroligt mkt härliga sommarminnen för mig. Ni vet från den där tiden innan man behövde sommarjobba, och man bara kunde hänga med sina kompisar.
Vi brukade spela monopol i Rikard & Martins stuga. Malin och jag hade en klubb som vi kallade M-Ligan. Vi solade och badade tills vi storknade. Cyklade runt, brukade underhålla oss med att försöka cykla vilse (det lyckades vi sällan särskilt bra med). Åt för mkt glass. Fiskade sill. Hängde på lekplatser och gungade. Allt det där och lite till. Vilka tider!

Malins fot samt Rikard som immiterar CP-Åke.

Inte trodde jag att jag skulle sitta här nu och säga att jag redan hittat min flat! But I have!
Det blev Islington och Caledonian Road. En liten, men ljus och luftig 2 bedroom flat. En ny flatmate har jag också som heter Shorn. Har en väldigt bra känsla av att bo med honom, och hoppas min känsla håller i sig.

Det är bara så typiskt! Sofia skrev igår ett mail, en dag efter jag hittat den här lyan och skrivit på mitt kontrakt, och berättar om en lägenhet som låter oh-so-much-better-to-so-much-better-price som hennes kompis kompis äger 10 min från London Bridge (southeast). Och bo med Sofia vore verkligen inte fy skam! Verkligen typiskt. (läs: Sofia behöver med andra ord fortfarande en flatmate.)

Hursomhelst så flyttar jag i veckan. Berättar mer sen, tänkte bara hålla er uppdaterade.

Så usel bloggare har jag nog aldrig varit som nu. (Kanske ska sluta gnälla om det i varje inlägg?)

Jag längtar bara tills jag får min nya iphone (2 veckor!) med rött läderfodral (mkt viktig detalj). Då ska jag skriva inlägga när jag är som mest inspirerad (under morgonpromenader, bussresor och fikor i min ensamhet på starbucks – för när jag sen kommer hem och sitter framför datorn är all inspiration jag insupit som bortblåst.)

Jag längtar också till min nya flat i norra London, som jag inte riktigt vet än vilken flat det är. Har bokat visningar för helgen och ska besöka fler agencys imorgon i hopp om att hitta drömlyan (nåja så mkt drömlya det går med studentbudget).

När jag väl har ”drömlyan” så ska jag shoppa lakan på John Lewis, en söt & kitchig plåtask med ett litet sewing kit i jag hittat i en affär i Fulham och kanske unna mig ett nytt lyxigt doftljus? Det här året ska jag verkligen se till att ha mitt ett så personligt & hemtrevligt boende som möjligt. Skapa min personliga kreativa lilla hörna.

Jag längtar också otroligt mkt efter att fixa mitt hår. Klippa, samt göra nån drastisk förändring typ ändra hårfärg.

Det känns som det är mkt saker jag längtar till. Ska jag fortsätta..? Äh… nä, kanske vi kan komma till sak?

Det är som jag just nu kommit till en punkt i livet där jag måste ta tag i mkt saker. Den senaste tiden har varit underbar på många sätt, men samtidigt otroligt jobbig. Ibland har jag bara brutit ihop och känt jag tappat mig själv. Mitt självförtroende, min glädje och ork.

Jag tror att det inte spelar nån roll hur snäll en människa är. Hur mkt personen vill man ska bo där hos dem. Man behöver sitt eget. Få vara självständig, och liksom känna att det här är mitt. Att vara beroende av andra och/eller inte känna att man har ett boende som man trivs med gör så otroligt mkt. Och jag tror det är en av de största orsakerna till att hamnade i den här jobbiga perioden från början.

Imorgon ska Cecilia – min personliga estate agent – hjälpa mig att hitta framtida boende. Jag hoppas hon håller standarden hon utlovat – efter 11 år i London har självutnämnt sig till expert i området!

Jag har bestämt mig för nej, nej, nej. Var på en fjärde visning idag. Kunde inte riktigt ta på det, men inom mig sa det nej och då är det ett nej.

Cecilia har bett mig skriva upp två listor. En på vad jag måste ha, och en på vad jag vill ha (bra tips som ni kan ta till er ).

Måste ha:

Tillräckligt mkt plats för skrivbord & förvaring – Måste ha en liten plugghörna för sömnad, skissande i sketchbooken och uppsatsskrivande. Förvaring för alla kläder, tyger, pennor, portfolion etc.
Funktionsdugligt kök & badrum
Fräshör – det behöver inte va nytt & lyxigt men nåt filthy ställe tänker jag inte bosätta mig på.
Ett område jag inte hatar eller känner mig livrädd i, med bra förbindelser till både Shepherd’s Bush & Shoreditch.
Ett kontrakt som känns är convenient.
Hyra runt max 500-550 pund/månad

Vill ha:

Tvättmaskin.
Lättskött trägolv.
Dubbelsäng.
Balkong/Terrass/Bakgård, eller väldigt luftig lägenhet.
Sociala och trevliga flatmates! Har tänkt kanske bo själv, men jag tror faktiskt jag skulle vilja bo ihop med folk. Läs vidare…

Har pratat lite med en brittisk kille som går på University of the Arts London, precis som mig, fast han pluggar Performance Design & Practice på Central Saint Martins. Han hade i sin tur snackat med en brittisk tjej som ska börja BA Fashion Photography på min skola (LCF), som också nu addat mig på facebook. Det hade varit väldigt roligt att bo ihop med andra studenter från uni. Inte bara av concil tax skäl(behöver ej betalas om alla är studenter), utan många av oss är ganska like minded och jag har nånslags dröm om ett arty litet kollektiv..