Nu är jag på en pub ute i Claygate (Surrey) o dricker cider i väntan på min red curry.

Här kommer en lite mer avslappnad o gladare Matilda:

Fy vad irriterad jag är. Varför ska de börja regna så fort jag går utanför frisörsalongen? (läs: när jag för en gångs skull har fönat o stylat hår) har försökt rädda de genom att gå med min scarf på huvudet o se ut som en påskkärring.

Hursomhelst är jag nöjd med mitt nya blondare jag, även om de inte ser ut så på bilden nedan:

- Posted via BlogPress from my iPhone

Har inte bloggat på ett tag. Har vairt ganska trött och jag förstår inte varför. Men jag har också haft fullt upp med att vara ledig och ha lov.

Nu kom iaf bilderna från min o Yassis födelsedag upp på facebook, och här kommer några favoriter:

Ska strax göra mig redo, för senare idag ska jag slinga/färga håret. Faktum är att det är Jeen på bilderna ovan som ska göra det, då hon jobbar som colourist på Toni & Guy.
Spännande! Jag tycker det alltid är lika kul att gå till frisören!

PS: Jag fick de där stockingsen där den franska sömmen förvandlas till texten ”Whip me, Lick me, Eat me, Tease me” i födelsedagspresent.
Dessutom har jag laddat upp med mer hoseiry. Det har blivivt svarta kabelstickade tights och ett par svarta over knee strumpor från Tabio, och ett par asheta hold ups från Stinas storfavorit Calzedonia. (Kolla i deras pdf-katalog på sidan 44 om ni vill se hur de ser ut! )

Love min nya iphone applikation! Såhär kommer en till:

Oops!

Lärdom: Gå aldrig o handla när du är hungrig, du köper bara allt du är sugen på i stunden. ( I mitt fall clotted cream, ben&jerry, oliver, ankpaté, färsk pasta osv)

- Posted via BlogPress from my iPhone

Har en ny applikation på min iphone som jag älskar! Hipstamatic heter den och ger den där perfekta känslan av gammal analog fotografi.

När jag precis skaffat applikationen hade jag inte så mkt mer att fotografera än…

…Jonathan som läser, jag tog ganska många och testade alla olika inställningar.

Jonathan fortsätter vara favoritobjetet att fotografera.
Här knappar han på telefonen istället..

När jag tröttnade på att bara fotografera en och samma person blev nästa objekt en tekopp!

Igår köpte jag fish & chips för första gången på länge på nåt litet fish&chips ställe i Stoke Newington.
Inte nog med att det var jättegott, man fick det i en fin liten box också!

Puuuuh! Kom precis hem från en shoppingrunda. Jag ‘råkade’ bli lite rik idag nämligen.. så jag passade på..

Jag har köpt parfym, rengöring, nattkräm, klänning, kofta, topp och så lite mat på det. Bilder kommer sen, måste äta nu! Är helt färdig. Jag släpade alla kassarna ända vägen från Selfridges till Islington där jag bor. Det är en ganska rejäl promenad, men inte allt för farlig, det tar kanske 40 minuter om man går raka vägen (vilket jag inte gjorde för jag gjorde några avstickare till All Saints, American Apparel och Ann Summers.)

Tills vidare bjuder jag på en bild på mig från i torsdags (Det kommer fler och bättre sen, lovar! Vi tog mängder med Fleurs systemkamera!). Jag var nämligen helnöjd med min outfit, och framför allt strumpbyxorna!

Klicka på bilden för att se den större!

Jag har i flera år velat ha tattooinspirerade tights, men det har bara funnits i väldigt dyra varianter. Jag har länge velat ha en med en orm på (såg det i Elle eller liknande runt 2001 o har sen dess suktat!) och nu har Agent Provocateur ett par stockings med ormar på baksidan. De kostar dock en del. 30 pund. (Ska jag eller ska jag inte?)

Hold ups med orm på baksidan från Agent Provocateur!

Mellanting mellan stockings med söm och tatuering.
Texten säger: ”Whipe me, Bite me, Eat me, Tease me”.
Perfekt för den som vill förföra!

Men nyligen hittade jag ett par för 12 pund från Jonathan Aston och de är de jag har på bilden. Nu bloggar Elisabeth om tattoinpirerade tights och tipsar om att man kan göra egna med textilpenna.

Ska vi gissa på detta blir nästa nya stora trend? (Syftar på tattotights fenomenet främst och inte göra egna)

Karin skrev 16:39 @ 03.23.10

ahhhh, det blev ju superfint!
ar alltihopa gjort i masking eller har du gjort for hand ocksa?
tycker du ska vara nojd i alla fall fast de andra inte gjorde sitt, det var ju inte ditt fel. hoppas den som gor assessment ser det, men det maste de ju gora!
jobba inte med dom snubbarna igen, lat dom halka efter och sitta i ett horn och skammas i stallet!
kraaaam

Först och främst: Tack Karin! Jag svarar på dina frågor här i ett blogginlägg istället för i kommentarsfältet eller i din blogg.

VI fick ett gruppbetyg som inte var sådär att hurra för. Sen skulle vi göra peer assesment tillsammans i gruppen, där vi antingen ger alla samma betyg eller så sänker man några och ger andra högre.

Först och främst måste man multiplicera gruppbetyget med antal gruppmedlemmar och den totala summan måste stämma i slutändan. Sen får man inte sänka nån mer än 15 procentenheter eller göra någon underkänd (för när man kommit så långt som till assesment är man iaf godkänd, dvs man förtjänar minst 40%)

Jag var ganska tydlig med att samma betyg inte vore rättvist nånstans då jag och en tjej till i princip gjort det mesta, samt jobbat hårdast. Så jag förhandlade till oss 5% högre betyg vardera utan större problem.

Men trots jag fick högre känns de lite surt för i t.ex. Fleurs grupp – dvs. de som gjorde safari-kollektionen som vann – var det en gruppmedlem som knappt gjorde nåt heller, men hon har ändå 10% högre betyg än jag.

Å andra sidan Karin du har så rätt, dessa människor kommer ändå inte klara sig lika bra i slutändan! Jag försöker tänka på det, och har redan börjat lite research för nästa projekt! (individuellt denna gång)

Och nu kommer svaret på din stickrelaterade fråga….

Varning för nörderi utfärdas så den som inte har nåt som helst intresse av stickning kan sluta läsa här!

Allt som är stickat är gjort på en domestic knitting machine (4,5 mm) i ett 3 ply (maskinsticknings)garn i 100% bomull (Jag anar att alla ickeinsatta nu sitter som frågetecken. Vad är 3 ply? Vaddå 4,5 mm? osv. 4,5 mm anger avståndet mellan nålarna på stickmaskinen, och just 4,5 mm vågar jag påstå är mest standard. 3 ply menar att det är ett garn av tre trådar som tvistas ihop, så om du har ett 2 ply är det två och ett 4 ply är det fyra.).

I resåren på strumporna och benvärmarna har jag också stickat in ett tunt elastiskt band.

Sen har jag såklart gjort en del efterarbete som att jag sytt ihop sidsömmarna på både strumporna och benvärmarna med en sk. ”linker”, och sytt fast tån för hand med en söm som kallas kitchener stitch (mitt första försök och jag var så trött jag knappt kunde hålla upp ögonen så det blev inte så snyggt som jag önskat, så jag gjorde en ”dekorativ korsstygns söm”)

Allt som är virkat är dock gjort för hand. För den som vill lära sig virka rekommenderas youtube varmt (jag prenumerar på tjw1963)! Det var så jag lärde mig efter många om och men!

(Jag försökte hitta bra länkar som förklarar mer, men det är en djungel! Jag hittar tyvärr inte mkt på internet som är tydligt och bra, och många sidor borde uppdaterats för sisådär 10 år sen!)

I onsdags var det då den efterlängtade (!?) modevisningen. Som ni kanske redan: 2/5 gruppmedlemmar kom inte, och jag sista-minuten-ställde-upp som modell för Fleurs grupp.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det där att 2 medlemmar inte kom.

Hur får jag det till nåt positivt?
Vad lär jag mig av det? (Förrutom att man inte kan lita på vissa människor?)

Den ena var tjejen vars klänning inte var färdig på assesment och såg ut som nåt jag skulle gjort på 20 minuter.

Hon la bara fram ursäkt efter ursäkt, att hon hade influensa, urinvägsinfektion.. blabla.. Att hon inte kunde ge den till vår gemensamma kompis också bor i Croydon för hon alltid tar bussen så tidigt osv. osv.

(Sanningen var väl snarare att hon inte färdigställt den.)

Den andra var tjejen som ansvarade för portfoliot som såg ut som skit (vilken jag och de två andra medlemmerna, som kom på modevisningsdagen, desperat försökte snygga till lite inför visningen). Hon hade tydligen också influensa.
Men eftersom hennes klänning var färdig for sure, och vi behövde minst 2 outfits för att få visa öht, så skickade en av mina gruppmedlemmarna sin pojkvän hela vägen från Islington till Chiswick (dvs. från Norra London till Västra) för att hämta upp klänningen. Vilken ängel och räddare i nöden!

Jag stressade runt som en tok eftersom jag inte hade koll på vad som hände med min egen grupp/kollektion och en annan va mina gruppmedlemmar hade också i sista minuten ställt upp som modell.

(Modeller är världens mest opålitliga släkte och det var riktigt många som inte kom! En grupp t.ex. hade dagen innan haft 3 modeller och på dagen stod de utan en enda, så det var många designers som fick sista minuten-modella)

Det blev väl okej/bra i slutändan. Jag är inte stolt över kollektionen så därför nöjer jag mig med att visa det jag åstadkom (se inlägg nedan).

Jag fick jättemkt komplimanger för min modellinsats, och dessutom vann Fleurs grupp! Vilket jag tycker de verkligen var värda!

Deras kollektion hade safaritema, som ni kanske ser?
(klicka gärna på bilden för att se den större)

Den oranga klänningen i mitten är gjord av Fleur, och koftan ovanpå har min klasskompis Mai gjort, liksom den snygga stickade väskan jag håller i handen.

När visningen var över drog vi till en pub o åt, och jag var så glad att allt var över så jag firade med en Mojito!

Sen hamnade vi på gayklubb och det var roligt vill jag lova. Vi var ett stort gäng som dansade som tills vi knappt kunde stå på benen mer. Elisabeth kom dessutom och joinade oss, vilket gjorde mig extra glad!

Ett perfekt avslut på terminen med andra ord.

.. är att tro att jag har köpt onion bagels och det i själva verker visar sig vara RUSSIN OCH KANEL!

Morr.

Vad äter man till de liksom? Ja, förrutom cream cheese.

Jag har fortfarande inte berättat för er om hur helvetes grupprojektets presentation/assesment gick. Men den som väntar på nåt ‘gott’ väntar aldrig för länge, eller?

Lagom till assesment var jag sjuk. Förrutom det faktum att jag var sönderstressad och led av extrem sömnbrist (vad sägs om last minute knitting @ Alexandras, där det dagen innan assesment slutar med att jag sover över o när jag sovit 2 timmar vaknar jag i panik o måste fortsätta sy.. i sängen!? Eller ja, soffan..) Jag hade också fått hemsk hosta som gjorde jag knappt kunde andas när den väl satte igång, samt att jag kände mig illamående och febrig.

Tänk er hur jag då kände mig onsdagen den 10 mars; Presentation/Assesment kl. 15.30. När jag kommer till skolan för att möta min grupp runt 13-tiden är två klänningar fortfarande inte 100% färdig ställda. Den ena behövde förvisso bara dragkedja, och axelband, men den andra….
Ingen infodring vid armarna eller iställer svart synlig overlocktråd. Volangerna som skulle va påsydda var bara fastklistrade med dubbelhäftande tejp. Den var så kort att den knappt täckte rumpan.. Ja, på det stora hela såg den ut som nåt jag skulle lyckats göra på 20 minuter…

Samma tjej som hade gjort den här klänningen ansvarade för våra presentation sheets, som inte heller var färdiga! (Och då har man ändå frågat flera gånger hur det går, om det behövs nån hjälp etc.)

Min klasskompis (enda hårt jobbande gruppmedlemen jag hade) fick nu stå och färglägga illustrationerna samt rita plaggskisser i sista stunden, och trots att hon jobbade så gott hon kunde såg de fortfarande ut som en vidrigt ful modeillustration från tidigt 80-tal.

Tredje klänningen var färdig och välsydd, men tjejen som gjort den ansvarade också för att sammanställa hela vårt portfolio. Vilket jobb hon gjorde då… Hon hade bara satt in allt som hon fått, och det såg så otroligt osammanhängande ut och hon hade inte brytt sig om att kolla att allt var i landscape format (som vi bestämt).

Presentationen… ja… jag vet inte.. På det stora hela sa våra tutors:

Att kollektionen inte passade målgruppen (15-19-åringar).
Såklart fick mina gruppmedlemmar skit för att deras plagg inte var färdiga. Och om de inte färdigställdes till veckan därpå, hotade de med att vi inte fick visa alls på modevisningen.
Vårt portfolio fick såklart kritik också, eftersom vissa delar (de jag och min klasskompis gjort) var väldigt starka, men sen kom de delar som inte passade in/såg tråkiga & ointressanta ut. T.ex. så var det på design & pattern cutting-elevernas development sheets endast 7 designidéer totalt (vilket förväntas av en person att bli gjorda på en timme).
De märkte att vi inte precis jobbat som en grupp. (Men gud vad jag försökte få dem till att göra det, men det var helt lönlöst.. Ni anar inte hur mkt frustration jag känt under den gångna terminen!)
Men mina stickade accessorarer älskade de, och de sa att de visade på high skills!

Här är alla mina stickade accessoarer o hur de såg ut i slutändan!

Knästrumpor i spets blev benvärmare, och jag gjorde två plaina låga sockor, två virkade garters, ett virkat diadem och två armledsvärmare med virkade detaljer.

Ni kanske tror gruppprojektsproblemen slutade här? Ack så fel man kan ha. Fortsättning följer i form av modevisningsrapport…