Rubriken är ett citat från Fleur i tisdags under vår första lecture i ”Cultural & Historical Studies”. Som svar på detta skrev jag i mitt block att hennes sweater var ”a shame for us knitters!”, and so it continued…

Ska översätta för er som kanske inte kan se exakt vad det står (M = jag, F = Fleur, och Y = Yassi):
M: Her sweater is a shame for us knitters, she has to be aware of that?
F: Well, if she is so against Vogue and other magazines I understand
M: Haha, maybe she is more found of ”Good Housekeeping”?
F: I guess, or gardening…
M: Maybe she has a subscription of both types of magazines?
F: I strongly advice her to take a look in Vogue
M: Or at the graduate collections from this college…
F: Yes, exactly! Or watch Sex and the City like us ![]()
M: Yes, and learn that grass jumpers and scrunches = peasant!
F: Yeah, she should burn her outfit or I will…
M: I think you have to do it.
Y: LOL!
Vi kanske låter helt otroligt ytliga och dömmande nu, men det mest ironiska var att hela hennes föreläsning handlade just om vilka signaler det man har på sig och väljer att klä sig i sänder ut. Att man genom sina kläder visar sin grupptillhörighet i samhället, och att man alltid gjort men idag är det t.ex. inte så mkt klasstillhörighet som på 1800-talet utan mer sociala gruppen.
Och där står hon i enorm grön gräsjumper, blomhårnålar och tantiga glasögon!
Det jag menar med att hon är skam för oss knitwear-studenter är för det är ju enorma gräsjumprar och liknande som tyvärr folk fortfarande kopplar knitwear till.
Jag tycker inte det är spännande, snyggt eller kul alls, däremot tycker jag att allt som det skrivs om på bloggen KNITKICKS är spännande, snyggt och kul!
Matilda Lundin, 24 år.
Londonsvenska och fashion design-student, vars passioner i livet involverar; knitwear, luxury lingerie, choklad, skor och sushi.


